Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Nobelpriset kommer precis rätt"

Annons

På tisdagen tar Jenny Munro emot sin mors Nobelpris i litteratur. Hemma i Victoria gläds Alice Munro innerligt över ett pris som, har hon insett, kommer precis rätt i livet.

Jenny Munro är konstnär bosatt i en liten stad utanför Toronto, men under sin vecka i Stockholm är hon framför allt dotter till årets Nobelpristagare i litteratur.

När Peter Englund levererade Akademiens tillkännagivande hade Alice Munro bara en vecka tidigare börjat sitt nya, lugna liv som pensionerad författare hemma hos sin äldsta dotter Sheila på den kanadensiska västkusten.

En anledning till flytten från småstaden Clinton i Ontario, som också är hennes främsta litterära landskap, var att få leva mer anonymt. Då kom priset.

Det blev en enorm anstormning från pressen och hon var så förvånad, verkligen uppriktigt förvånad. Jag var inte lika förvånad, men hon väntade sig verkligen inte detta, säger Jenny Munro.

Som ett hockeyguld

I Kanada väckte priset en eufori motsvarande ett olympiskt guld i nationalsporten ishockey. Jenny Munro och hennes syster Sheila har ryckt in som sin mors sekreterare samtidigt som de nu också anställt en assistent, "en ung uthållig kvinna" som sköter mejl och förfrågningar från alla hörn av världen.

Alla författare med hennes status har vanligtvis en sådan, men hon har aldrig velat ha någon, hon har aldrig velat bli en institution, kanske har det också varit en fråga om att inte behöva ha någon så nära sig. Men nu är hon glad, säger Jenny Munro.

Bara den 15 timmar långa flygresan till Stockholm hade varit för mycket för den 82-åriga Nobelpristagaren. I dag tillbringar hon en hel del tid på sin dotters soffa tillsammans med katten Dimitri och är fullkomligt tillfreds med att hon får Nobelpriset just nu.

Hon har kommit till en ålder när hon inte längre behöver leva upp till det, hon riskerar inte att göra människor besvikna eller känna att hon måste prestera. För henne är det här bara fantastiskt, underbart på riktigt.

Bläddrade förbi

Hur har då Jenny Munro själv läst sin mors inkännande skildringar av dramatiska kvinnoliv i kanadensiska småstäder? Som ung bläddrande hon förbi alla stycken som handlade om kvinnors sexualitet.

Jag är säker på att alla barn till författare har det problemet, du kan inte censurera dina föräldrar. Men i dag läser jag henne som jag läser andra. Jag identifierar henne inte så mycket genom hennes skrivande. Jag beundrar det enormt, jag tycker att hon är en mästare, precis så som alla säger. Ibland är hennes prosa helt magisk. Hon använder sig aldrig av klichéer, inte heller när hon pratar. Hon är väldigt eftertänksam.

Mer läsning

Annons