Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nobelpris till de små gesternas mästare

/

En mästerlig novellist och knivskarp iakttagare.
I 50 år har Alice Munro skrivit fram småstadskvinnornas inre liv från sitt lantliga hörn av Kanada.
Men nu har hon satt punkt för sitt författarskap.

Annons

Årets Nobelpristagare nåddes av beskedet via sin dotter som väckte henne med orden: "Mamma, du har vunnit". När den kanadensiska radiokanalen CBC:s reporter en stund senare upplyser Alice Munro om att hon är blott den 13:e kvinnan någonsin att få priset utbrister hon:

Kan det vara sant, det verkar hemskt att det bara finns 13 av oss. Jag är väldigt glad att jag fortsatte, att vi som kvinnor fortsatte.

Ambivalenta mödrar, rebelliska döttrar och trängda unga kvinnor med ett rikt inre liv träder fram i hennes noveller vars huvudpersoner hela tiden är skildrade med en djup psykologisk inlevelse.

Svenska Akademiens motivering "den samtida novellens mästare" är en parafras på Alice Munros eget sätt att skriva. Ingen onödig information, inga överflödiga utvikningar betungar hennes texter. Ändå rymmer de hela liv och romaner i koncentrat.

Hon skriver väldigt lakoniskt, inga stora metaforer, inget krångligt språk, säger hennes svenska översättare Rose-Marie Nielsen.

Handlingen är sekundär. Vad som till en början ter sig som en vardaglig lunk, som att inget särskilt händer, ändras helt oväntat av ett plötsligt avslöjande i en bisats:

Det kan vara något livsavgörande som kommer fram, som att någon är ansvarig för någon annans död eller att man genom ett vägval någonstans kom att hamna i en helt annan situation. Det är ofta väldigt dramatiska saker som avslöjas och som har format hela personens liv, på ett omedvetet eller medvetet sätt, säger Rose-Marie Nielsen.

Redan Alice Munro första novellsamling, "Dance of the happy shades", 1968 belönades med Kanadas finaste litterära pris. Under många år såg hon novellerna som förberedande övningar för den stora roman som skulle komma.

Jag antar att mitt sätt att försöka få med så mycket som möjligt i mina noveller har blivit en kompensation, sade hon till The New Yorker i fjol.

I sin senaste novellsamling "Brinnande liv" publicerar Alice Munro för ovanlighetens skull fyra explicit självbiografiska berättelser där hon diskuterar vilka detaljer hon skulle ha använt sig av om hon i stället skulle ha skrivit en fiktiv novell, vad hon skulle utelämnat och vad hon skulle ha förstärkt. Ett slags testamente, menar Rose-Marie Nielsen. I dessa berättelser återvänder Munro också till området kring Lake Huron där hon växte upp, dit hon flyttat tillbaka och där också en stor del av hennes noveller utspelar sig.

Fadern var en inte särskilt framgångsrik räv- och kalkonfarmare, modern lärare. Under sina långa ensamma promenader till skolan brukade Alice Munro hitta på historier och redan tidigt visste hon att hon ville skriva.

Landsmaninnan och kollegan Margaret Atwood har påpekat att under 1930 och 1940-talen framstod en person från sydvästra Ontario som på allvar tänkte på sig själv som en framtida författare som skrattretande.

Först som 37-åring kunde Alice Munro debutera; under många år var hon en fullt upptagen trebarnsmamma som jobbade deltid i sin första makes bokhandel i Victoria samtidigt som hon kämpade för att kunna skriva på den lilla tid hon hade över. Som 28-åring var hon djupt deprimerad, nedtyngd av plikter och övertygad om att hon aldrig skulle kunna bli författare.

När hon nu får Nobelpriset i litteratur är det efter att ha varit favorittippad i åratal men också efter att slutligen ha satt punkt. Det var åtminstone vad hon sade i somras när hon, 81 år gammal, tog emot det kanadensiska priset Trillium Book Award för "Brinnande livet".

Till tidningen National Post sade hon att det kändes väldigt trevligt att sluta med en skräll. Nu blir det med en Nobelskräll.

■ Fakta/Alice Munro

Född: 1931 i Wingham i provinsen Ontario i Kanada dit hon så småningom flyttade tillbaka.

Bakgrund: Studerade journalistik och engelska vid University of Western Ontario, men avbröt studierna när hon gifte sig 1951. Öppnade tillsammans med sin make en bokhandel i Victoria i British Columbia. Redan som tonåring började hon skriva, men det dröjde ända till 1968 innan hon gjorde litterär debut, då med novellsamlingen "Dance of the happy shades".

Familj: Tre döttrar, varav den äldsta Sheila Munro skrivit en memoarbok om sin uppväxt: "Lives of mothers & daughters: growing up with Alice Munro". Var under 20 år gift med James Munro. De skilde sig 1972. Fyra år senarare gifte hon om sig med Gerald Fremlin som gick bort tidigare i år.

Kännetecken: Är främst känd som novellist och beskrivs ibland som en kanadensisk Tjechov. Skildrar gärna småstadsmiljöer, relationssvårigheter och moraliska konflikter.

Novellsamlingar på svenska: "Tiggarflickan", "Jupiters månar", "Kärlekens vägar", "Äpplen eller apelsiner", "Kärlek, vänskap, hat", "Nära hem", "För mycket lycka", "Brinnande livet" som kom i våras.

Mer läsning

Annons