Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Njutbart om en afrikansk (o)verklighet

Jag lyssnade till Mia Couto, en författare från Moçambique på den stora författarkonferensen Waltic i Stockholm år 2008 och fascinerades.

Dels var det hans envishet att tala portugisiska trots att han var väl bevandrad i engelska, han rättade tolken direkt när det blev fel. Han förklarade att han föredrar sitt modersmål eftersom det är det han till fullo behärskar. Genast drog han en skiljelinje mot alla oss Nordeuropéer som lyssnade och inte tror att det spelar någon roll vilket språk vi talar.

Men framför allt uppskattade jag hans sätt att elegant svara på moderatorns frågor efteråt. Couto tyckte uppenbarligen att den boksynte akademikern alltför mycket liknade portugiserna i sin syn på människorna i Moçambique och gav istället för att platta till honom olika exempel genom att berätta historier. Berättelserna handlade om hur européer kom klampande i djungeln för att lära Afrikas människor att leva.

Sjöjungfruns andra fot som är anledningen är Mia Coutos tredje roman som blir översatt till svenska.

Den inleds med att getaherden Zero Madzero år 2002 kommer in till sin hustru Mwadia Malunga och berättar att han just har begravt en stjärna ute på gården. Hustrun följer med mannen för att inspektera och konstaterar att de måste gräva upp henne igen. På deras gård får bara de av samma kött och blod ligga.

Hon som gått i missionärsskola i Zimbabwe vet vad mannen inte gör, nämligen att allt inte är stjärnor som lyser på himlen. Det finns falska stjärnor som rör sig där uppe, båtar med folk som inte vet hur man dör. Det var en sådan farkost som de fått i trädgården. Paret konsulterar en medicinman och går sedan till en förbjuden skog för att begrava stjärnan. Och hittar en jungfrustaty och ett skelett.

Parallellberättelsen berättar om hur statyn hamnade i skogen år 1561. Den fördes, välsignad av påven i Rom från Goa i Indien till Moçambique av prästen och portugisen Don Gonçalo Silveira. Statyn skulle föras över havet för att kristna den svarte kejsaren i Monomotapa.

I Sjöjungfruns andra fot har Mia Couto vävt ihop sagorna med verkligheten, han låter olika religiösa uppfattningar brytas mot varandra och mot den så kallade vetenskapen på ett både komiskt och tänkvärt sätt. Och som alltid vid väl utförda översättningar tänker läsaren inte på att det är en översättning. Irene Anderberg har tolkat portugisiskan så att det verkar skrivet på svenska.

Den afrikanska verklighet Mia Couto levandegör kan sätta hjärnan på en trångsynt svensk på prov. I Coutos Moçambique är det overkliga verkligt, och det omöjliga möjligt. Sjöjungfruns andra fot är en njutbar bok att läsa långsamt.

Maria Hamberg

Sjöjungfruns andra fot

Mia Couto

Roman

Översättning: Irene Anderberg

Leopard Förlag