Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nils-Åke Eklund: Minne från en söndagsutflykt

Som brukligt på 1950-talet var man och hälsade på folk. Man kunde komma oanmäld, de var alltid lika glada att få besök. Vi bodde tvåhundra meter från Moälven så det blev mycket att man vistades där och var ute med båten och fiskade.

Denna söndag skulle vi besöka Erik och Linda Gidlund som bodde i ett torp uppe i Västerhusskogen. Det var endast en granne till som bodde där. De hade sitt torp och levde på vad jorden gav. Erik hade sin inkomst av skogsarbete.

Vi rodde utmed Moälven och snart mötte oss Happstafjärden som jag som 5-åring tyckte var stor som en ocean. Flottningen pågick och stora delar av Happstafjärden var igenbommat; det gick inte att komma ut.

Pappa visste att på ett ställe var kättingen slackare. Han tryckte ner bommen och det gick att komma över. Väl i land var det att gå cirka två kilometer på en grusväg och brant uppför. När vi kom fram hälsades vi välkommen och Linda hade ett växthus som hon stolt visade mamma.

Pappa och Erik satt i bersån ute i det soliga vädret och pratade. Vi drack kaffe och jag fick den goda sommarsaften och Mariekex som smakade bra. Vi blev även bjudna på god mat. Till sist blev det eftermiddag och vi tackade för trevligt besök.

När vi var på väg tornade mörka moln upp sig på himlen. Jag hade fått en kattunge som var i en kartong, så förtjust som jag är i katter. Det blev bara mörkare på himlen. Vi tänkte att vi hinner kanske hem. När vi rott ett tag på Happstafjärden brakade åskan lös och det blev kraftigt regn.

Vi blev blöta allihop och blixten härjade. Nu var vi vid den fruktade timmerbommen. Jag blev förskräckt men som ett under var vi över. Pappas kostym var som en trasa och kattungen jamade ängsligt inne i kartongen.

Till sist var vi framme vid vår båtplats. Mina systrar hade varit oroliga och varit nere vid Moälven flera gånger. Väl hemma bytte vi om till torra kläder och det blev kväll och jag somnade med kattungen på bröstet.

Att jag 33 år senare vid en orienteringstävling skulle stämpla en kontroll i närheten av Erik och Lindas torp får väl vara en händelse som ser ut som en tanke.

Nils-Åke Eklund

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel