Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nicolai Dunger satsar på lekfullhet

Annons

Framgångarna gjorde honom som förryckt.

Nicolai Dunger tappade förståndet.

Jag höll på att bli tokig, viskar han.

Nu är han tillbaka i rampljuset: Med popskivan "Play".

Nicolai Dunger rullar sin cigarett med omsorgsfulla fingrar, skjuter ifrån sig kaffekoppen och lämnar 50-talskaféet som bär tonen av ett bleknat fotografi.

Han har just berättat om vägen ned i vanvettet - och tillbaka.

Om det offentliga genombrottet 2004 och det hårda leverne som följde. Och hur det ledde fram till nya albumet "Play".

Det var ingen bra tid. Det hände mycket privat. Stora svårigheter, kaos helt enkelt. Min mamma gick bort och den plattan var den sista hon lyssnade på innan hon dog. Sedan bröt jag upp från ett tioårigt förhållande. Det blir svårt att hantera att man ska synas då. Man ska stå ganska stadigt om man inte ska bli rubbad, säger han.

Blev det destruktivt?

Ja, helt klart. Det var inte bra för en själv. Jag höll på att bli tokig, helt enkelt. Lever man destruktivt och dricker och allt som följer med det, då blir det att man förlorar fotfästet och tappar förståndet.

Gick på sin egen myt

Nicolai Dunger valde att ta ett kliv tillbaka. Han tolkade Edith Södergren och släppte sedan svenska visskivan "Rösten och herren".

Det var en vändpunkt i mitt liv. Jag var tvungen att ta hand om mig själv. Man kommer till en punkt där man känner att man måste det. Antingen lever jag mitt liv och försöker må bra, eller så lever jag mitt liv så som människor tror att en musiker är. Jag gick nästan på min egen myt, det är så lätt att falla in i det där mönstret, säger Nicolai Dunger och fortsätter: Det här skivan är ett avstamp från den tiden, nu känns det som att det rör sig framåt.

Rak och med framåtanda

Skivan Nicolai Dunger pratar om är "Play", hans första popalbum sedan 2004.

Den är väldigt rak och har en framåtanda som jag gillar. Samtidigt är det lekfullt och en liten flört med 70-talet då och då. Det är starka låtar. Det är ganska renodlad pop, mycket mer än jag någonsin har gjort. Det som lockade mig tillbaka till popen var att stå på scen och ha något jag kan spela live. Det finns en direkthet och en energi som är väldigt skön i popen. Den är lättare och livligare, inte så eftertänksam, och det är skönt.

Du har skaffat sommarhus på Västkusten, kommer det att influera musiken i framtiden?

Jag har redan spelat in en skiva med Göteborgs symfoniorkester. Det är den sista svenska skivan jag kommer att göra och där är det lite skärgårdsromantik. Det var storslaget. Det är bara nyskrivet material, jag skrev tio nya låtar bara för den konserten. Det är jätteambitiöst, men det måste vara någon som göra sådana grejer också, säger han och skrattar.