Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Näset som försvann

/
  • Det har inte alltid varit vatten här. När Torpshammars kraftverk byggdes höjdes vattennivån med fem och en halvmeter.
  • I sommar jobbar Emma Sundberg två veckor i kiosken vid Näsets badplats.

Strax norr om Stöde, mitt emellan Främre Nordanede och Nordanede ligger Näset. Men något näs finns där inte och namnet Näset verkar sedan länge vara glömt.

Annons

Efter ett tag lyckas vi lokalisera honom. I ett rött hus på en liten kulle med en välskött gräsmatta bor Torsten Granskog. Vi har förstått att det är han vi ska få tag i för att få historien om Näset som försvann.

– Nä, Näset är det ingen av de som bor här som säger längre, säger Torsten.

Det kan vi bekräfta. Efter att ha frågat runt i området möts vi av olika namn som Norra Nordanede, Nordanede och Västanede. Men aldrig något Näset.

Skälet till att namnet Näset har gått i graven beror troligen på att det som en gång kan ha varit näset som gav ortens dess namn lades under vatten för nästan sjuttio år sedan.

– Sommaren 1938 började man bygga Torpshammars kraftverk och 1943 stod det klart. Kraftverket gjorde att vattennivån höjdes med fem och en halv meter. Det var många fina holmar som försvann då, säger Torsten.

En bit ifrån Torstens hus, vid badplatsen, jobbar Emma Sundberg i en liten blå kiosk. Namnet Näset har hon aldrig hört talas om.

– Jag tror man säger Nordanede. Här är väldigt mysigt och fint, säger hon. 

Trots att det är strålande sol och vindstilla är badplatsen tom på gäster.

– Det var inget folk här i går heller. Jag får passa på att sola i stället, säger Emma.

Många av husen runt om i Näset är välskötta sommarstugor. Gun och Uno Engfors äger en rödvit stuga med lågt tak alldeles intill Mellansjön. Namnet Näset är inget de använder utan för dem är byn Nordanede. När vi hälsar på har de precis haft besök av barnbarnen.

– Det här är paradiset på jorden nu när solen kommer tillbaka, säger Gun Engfors.

– Man vill ju bevara det här, så småttingarna får uppleva det, fyller maken Uno i.

Tillbaka hos Torsten har vi tagit oss ner till hans brygga.

– Det låg mycket fin åkermark här förr, men nu ligger det under vatten. I dag finns det inget aktivt jordbruk kvar, men de säger att här var väldigt vackert, säger han.

Torsten berättar att den första personen som är skriven här är från 1770 och 1842 finns första noteringen om att mark har delats in.

– Jag har alltid haft ett intresse och farsan kom ihåg allt han hörde, så jag har nog fått mycket därifrån. Man märker ju det när man börjar bli gammal, det finns liksom ingen kvar att fråga, säger han och blickar ut över Mellansjön.

Annons