Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När blev alla alkoholromantiker?

Jag har sett hundratals av dem, och mönstret är alltid detsamma. En bild, gärna föreställande en vy över ett vackert landskap (möjligen en sjö).

Gnistrande vyer, fredag eller lördag kväll. Och så – ett glas vin i förgrunden. Eller ett ölglas, så påtagligt i fokus att delar av det vackra landskapet därbakom spelar ett litet formatspel genom glaskupan. Därtill den obligatoriska kommentaren "Äntligen fredag!" eller "Nu mår man bra!" inte sällan följt av en :-)

Fredags- och lördagskvällar svämmar sociala medier, och då kanske främst Facebook, över av ovan beskrivna bilder. Jag har ingen ambition av att vara moralpolis men kan ändå undra tyst för mig själv: Var det allt? Är glaset det som avgör om ni upplever Livet på en pinne eller är det helt enkelt fantasin som tryter? Jag finner det en smula märkligt.

Jag valde en period att helt avstå från alkohol under närmare ett halvår. Personligen hade jag inte några direkta problem med den vita perioden, problemen landade istället hos andra när det vankades fest. Och då tillhör jag ändå, om jag får säga det själv, en grupp människor som inte har minsta problem i det sociala umgänget även när jag är nykter.

Jag har funderat mycket på det där. På vad det är som gör att en ensam nykter person kan bli medelpunkt och samtalsämne på en fest bara av den enkla anledningen att han eller hon väljer att inte konsumera alkohol. Detta när personen i övrigt ofta smälter in ganska bra. Är förklaringen månne så enkel att det största problemet hos omgivningen är att den nyktre exemplifierar det egna dåliga samvetet hos dem själva? Jag tror nästan det.

Vis av mina erfarenheter med de vita månaderna inser jag att det måste vara fruktansvärt svårt att sluta dricka för de som verkligen har problem med alkoholmissbruk. Att tvingas slåss mot det fysiska begäret, göra upp med den förändrade vanan och livsstilen – och så kraven och förväntningarna från kompisarna. De man brukar dricka med, de som vill ha sällskap.

På nätet har det varit en del diskussion kring det faktum att polisen i Örnsköldsvik tydligt tagit ställning för nolltolerans mot alkohol på studentflaken under examensdagen. Till och med jätten Aftonbladet plockade upp exemplet i sin webbfråga, och undrade retoriskt huruvida beslutet var rätt eller inte. Polisens beslut och ställningstagande är lätt att förstå, även om jag kan tänka mig att flertalet studenter resonerar annorlunda. Frågan är hur vi vuxna ska resonera i frågan, i synnerhet om vi själva låter alkoholromantiken prägla våra personliga marknadsföringsplatser så snart vi ska illustrera välmående och avkoppling.

Jag kommer tillbaka till den där uttjatade Facebook-bilden som garanterat gick att hitta i flödet även i går kväll. Den föreställande vyn och glaset, allt sprunget ur vår ambition och önskan att leva – och illustrera – det ljuva livet. Låt gå med landskapsbilden då om den känns viktig, men skippa glaset.

Livet kan vara ljuvt ändå.

+

Svävar fortfarande på moln efter Bruce Springsteen-konserten för två veckor sedan.

-

Börjar titta på "att göra"-listan inför semestern. Det ser redan snävt ut.