Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nádas trilogi tog 18 år att skriva

Annons

Det tog Péter Nádas 18 år att skriva sitt storverk "Parallella historier". Under skrivandets gång förändrades förutsättningarna både för boken och hans eget liv. Berlinmuren föll och själv drabbades han av hjärtstillestånd.

Den ungerske författaren befinner sig i Sverige för att tala om sin mer än 1 700 sidor långa trilogi - en tungviktare som i USA publicerades i ett enda band, vilket fick till följd att pärmarna efter hand gav vika och boken föll sönder.

Parallella liv

Symboliskt, menade en del. "Parallella historier" är lika fragmenterad och oförutsägbar som livet självt. Den följer ingen kronologi, har ingen traditionell handling och huvudpersonerna i den ungerska familjen Lippay-Lehr och den tyska familjen Döhring lever, precis som titeln antyder, parallella liv utan uppenbara beröringspunkter med varandra.

Jag tyckte att det var så märkligt att all litteratur handlar om människor som möts och vecklar in sig i varandra. Jag ville skriva en bok om människor som möts och sedan aldrig träffas igen, lyfta ut romanen ur kausaliteterna, säger Péter Nádas.

Han har precis kommit tillbaka till hotellet efter en längre utflykt i Hagaparken i Stockholm. Besöket hade både personliga och yrkesmässiga anledningar. På 1920-talet flydde hans farbror och faster av politiska skäl till Stockholm.

Fastern, som var utbildad trädgårdsmästare, arbetade i Hagaparken och paret fick ett barn som dog och begravdes i Sverige.

Jag håller på att skriva om detta, så det var väldigt viktigt för mig att se parken och kyrkogården.

Dramatisk läsning

Det ska bli en självbiografi, säger han, med tillägget "i vid bemärkelse". Den som har en gnutta inblick i Péter Nádas liv förstår att det kommer att erbjudas dramatisk läsning. Den Nobelpristippade författaren är född i Budapest under andra världskriget och blev föräldralös som 16-åring, sedan modern gått bort i cancer och pappan tagit sitt liv. Nu börjar han bli gammal, säger han, och därför är det dags att summera. Känslan av att livet inte är evigt förstärktes när han, mitt under arbetet med "Parallella historier", drabbades av ett hjärtstillestånd som varade i tre och en halv minuter, en händelse som han har beskrivit i boken "Egen död".

Två saker påverkade "Parallella historier" väsentligt: Berlinmurens fall och mitt hjärtstillestånd - min död, kan man säga. Det gjorde mig tvungen att göra en del omplaneringar, konstaterar han torrt.

Mänsklig besatthet

Murens fall, andra världskrigets fasor och den ungerska revolten 1956 är mörka hållpunkter i trilogin, men allt som oftast zoomar Péter Nádas in på de många huvudpersonernas vardagsliv under borgerliga middagsbjudningar, taxifärder och badhusbesök. Det triviala ställs sida vid sida med mänsklig besatthet, svek och fasansfulla brott begångna utan misskund.

Sista kapitlet i andra delen är från ett koncentrationsläger. Förintelsen är den lägsta punkten i samtidens historia och går inte att undvika. Det är ett centralt kapitel i boken, men när jag mötte Imre Kertész på en flygplats i Frankfurt var jag tvungen att fråga om den som inte har upplevt koncentrationslägren själv kan skriva om dem, berättar Péter Nádas. "Javisst", svarade Kertész. "Det går jättebra." Då hade jag redan skrivit kapitlet, så jag fick tillåtelsen i efterhand.

Doft av kön

Precis som i hyllade "Minnesanteckningarnas bok" är den mänskliga kroppen ytterst viktig för berättelsen. En svensk kritiker beskriver matt hur de minutiöst detaljrika samlagsskildringarna får det att stå "en unken doft av kön och röv" kring verket.

Nádas säger att han förstår att vissa läsare tycker att det är frånstötande.

Men det har ännu inte existerat någon människa som har lyckats skilja själen från kroppen. Vi kan inte frigöra oss från fakta som att hjärtat slår 100 000 slag om dagen eller från våra könsorgan. Visserligen kräver samhället det, men lyckas bara i fragment.

Mer läsning

Annons