Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mirjamsdotter: Jämställdhet kommer inte automatiskt, den kräver aktiv handling

I dag firas Internationella Kvinnodagen världen över. Eller om man ska säga att den "firas". Det finns ju ingenting att fira.
I början av 1900-talet var kvinnodagen en socialistisk kampdag. De senaste decennierna har dagen uppmärksammats även av icke-socialister.
Jämställdhetskampen och feminismen har helt enkelt kommit att uppfattas som så pass universella att de inte automatiskt kan eller bör kopplas ihop med partipolitik.

Det är sällan man hör någon motsätta sig jämställdhet. Det är helt enkelt politiskt korrekt inte bara i Sverige utan i stora delar av världen, att sträva efter jämställdhet mellan könen.

Däremot anses det fortfarande i vissa kretsar vara lite väl extremt att vara feminist. Feminism uppfattas då som en kamp mellan könen snarare än en kamp för jämställdhet mellan dem. Detta trots att feminism i korthet kan beskrivas som ett medel för att nå jämställdhet.

Utan den feministiska kampen, utan de kvinnor som under inte minst 1900-talet stod på barrikaderna och i många fall betalade ett högt pris för detta, skulle jämställdheten inte ha kommit i närheten av var den är i dag.

Det är väldigt enkelt att tycka att kvinnor ska ha samma rättigheter som män.

Tyvärr räcker inte det. Tyvärr räcker det inte att tycka att kvinnor ska ha samma lön som män för samma arbete, om man inte är beredd att i praktiken förändra. Och det är här de feministiska kämparna kommer in i bilden. De som utan att vara diplomatiska har krävt sin rätt, som tagit den, och som kämpat även för andra kvinnors rättigheter.

Den som har makt är nämligen sällan beredd att lämna den ifrån sig utan vidare.

Detta är ett strukturellt problem, men för att uppnå jämställdhet behöver också individer bli medvetna om strukturerna och ibland förändra sina beteenden.

I dag, på internationella kvinnodagen, är det många män som uttrycker sin kärlek till kvinnor. Det kan vara till en alldeles särskilt kvinna eller till kvinnor i största allmänhet. Jag skulle önska att alla dessa män som säger sig älska kvinnor och beundra dem, visade detta i handling, till vardags, och inte bara i ord på särskilda dagar.

Läs också: Jo jämställdheten angår alla män – dig också!

Du behöver inte sätta kvinnor på piedestal, det handlar inte om det. Tvärtom. Du behöver bara behandla kvinnor som jämlikar. Som du behandlar dina fellow polare av manligt kön. Ta dem på allvar, avbryt inte när de talar. Vik undan när du möter en kvinna på trottoaren. Bedöm henne inte utifrån hennes utseende.

Ta ut lite mer av föräldraförsäkringen, vabba lite oftare.

Om din partner av någon anledning arbetar deltid och ägnar mer tid åt hem och barn – kompensera med pensionsinbetalningar.

Du man som plötsligt får upp ögonen för feminism när du får en dotter, det är inte din dotter som behöver skyddas. Det är dina manliga bekanta och pojkar jämnåriga med din dotter som behöver ändra sina beteenden.

Säg ifrån när du hör sexistiska skämt. Var inte rädd för att förstöra stämningen. Backa upp kvinnor i din närhet som sätter ner foten mot förminskande och sexistiska kommentarer.

Förstå att även din sjysta polare kan vara en av dem som våldtar, slår eller på andra sätt förminskar kvinnor. Sådant syns inte utanpå. Framför allt är det inget de visar inför dig.

Lyssna på kvinnor när de berättar om sina erfarenheter. Det behöver du för att förstå vidden av dina egna privilegier.

Du man som verkligen vill att din dotter ska växa upp i ett jämställt samhälle – börja med dig själv och i din närmaste omgivning. Det är där du kan göra störst skillnad. Genom att vara en förebild, för din dotter, dina eventuella söner – särskilt för dina söner – och för dina vänner.

Läs också: Männen som tränger sig fram genom livet