Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mirakel i Haiti, men alltför få

Annons

Ännu en dryg vecka efter katastrofen i Haiti sker mirakelräddningar ur rasmassorna. Men ljuspunkterna är försvinnande få, och i väntan på hjälpen som aldrig tycks komma kämpar invånarna Port-au-Prince vidare med sina sargade liv.

Platsen är väl vald för ett mirakel. Men i ruinerna av en skola på Rue des Miracles, ett stenkast från ruinerna av huvudstadens stora katolska katedral, får hjälparbetarnas enträgna knackningar och rop inga svar.

Vi fick höra av en lärare att det kunde finnas 20-30 elever begravda här. Vi kom hit i går och det fanns tecken på en eller två överlevande, djupt ner, berättar Yaw-Wen Chang, räddningsarbetare från Taiwans Röda Kors som står och hämtar andan, för TT.

Utanför fladdrande plastremsor följer en stor samling haitier arbetet, mitt i den stekande middagssolen.

I morse var det ett efterskalv. I dag har vi sökt med sonar, men nu vi hör ingenting, suckar Chang uppgivet.

Större tur hade 25-årige Hoteline Losana som mot alla rimliga odds på onsdagen släpades fram levande ur ett raserat köpcentrum av ett franskt räddningsteam - nästan åtta dygn efter katastrofen.

Och hon är inte ensam. Fransk radio rapporterade att ett tre veckor gammalt spädbarn hittats vid liv i en ruin i staden Jacmel i södra Haiti. Och i tisdags kväll inträffade ett annat mirakel: Anna Zizi, i 70-årsåldern, drogs fram ur resterna av katedralen i Port-au-Prince.

Sedan omvärldens hjälp började anlända till Haiti har 121 personer grävts fram levande ur husspillror, uppger FN. 121 mirakler. Men antalet bleknar jämfört med skalvets oräkneliga tragedier. Enligt Haitis regering har minst 75 000 mist livet, 250 000 skadats och en miljon blivit hemlösa.

I Port-au-Prince har livet flyttat ut på gatan. Att stanna inomhus, i den mån något inomhus finns kvar, är det få som vågar. Efterskalven - det senaste, på onsdagsmorgonen, mättes till magnitud 6,1 - är alltför täta och alltför skrämmande.

På en gata flödar vatten fram ur en skalvsprucken ledning, och en stor skara kvinnor och barn flockas runt vattenhålet.

Vi använder bara vattnet till att tvätta kläder och oss själva. Det är inte bra att dricka, säger 25-åriga Nancy Lafalesse.

TT: Har ni fått någon hjälp?

Nästan ingenting. I morse kom utlänningarna för första gången hit med lite dricksvatten.

Liknande svar får ger de flesta man frågar i Port-au-Prince. Totalt otillräcklig hjälp, eller ingen alls. Världssamfundets närvaro syns, men mest i form av blåhjälmar och solglasögonprydda amerikanska soldater på gatorna.

Regering? Vi har ingen regering. Vi hoppas på omvärlden, ingen annan kan hjälpa oss nu, säger Nancy Lafalesse.