Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Min styrka är min svaghet"

Han beskriver sig själv som en ensamvarg som inte kan vara ensam. Han har jobbigt med bokstäver, men skriver ändå och är dessutom omusikalisk – men det hindrar honom inte att improvisera fram egen musik.

Annons

– Min styrka är mina svagheter, säger Torgny Åström. Har man till exempel det besvärligt med bokstäverna kan man av det bli kreativ och öppnare för nya ord och uttryck och det är bra.

Torgny, som fyller 70 år i dag, befinner sig nu i Stockholm för att fira sin födelsedag i all enkelhet.

– Att ha fått leva i sjuttio år är som en stor gåva, säger han.

Sina första tjugo år bodde han i Blekinge, närmare bestämt i Karlskrona. Pappan arbetade som ingenjör på varvet och mamman var sångerska.

– Jag har genom livet försökt förena dessa två världar, den konstnärliga med den naturvetenskapliga, säger han.

I många år har Torgny varit knuten till Mitthögskolan numera Mittuniversitetet i Härnösand, där han undervisat i bildspråket för blivande lärare men också i bild- och konstvetenskap, media foto och film.

Att han skulle satsa på detta ingick inte i planerna när han skulle starta sina studier. Meningen var att han skulle bli diakon.

– Men så fick jag för mig att lämna in ett prov till Konstfack och kom in på en gång, vilket jag inte alls väntat mig, säger han

Torgny var då 20 år och lämnade Karlskrona för fyra års studier i Stockholm. Därefter fick han jobb som bildlärare i Visby. Några år senare, 1969, flyttade han till Härnösand.

– Min bror Birger hade blivit länsarkitekt i Västernorrland och tyckte att jag skulle flytta med och jag var ung – så sagt och gjort.

Sedan dess har han varit staden trogen, frånsett under en kortare period då han bodde och arbetade i Kalmar.

Torgny har också arbetat som redaktör för olika tidskrifter, bland annat Estetiskt forum, ett forum för bildpedagogik och i Nya Norrland och i nättidningen Volym. Vidare var han med och startade Sundsvalls fotomuseum för elva år sedan. Målsättningen var att skapa ett kunskapscentrum för fotografisk bild, ta hand om en kamerasamling och få till stånd ett fotomuseum i Sverige. Nu finns Fotomuseet, med en stor kamerasamling och under åren har 50 utställningar visats.

– Nästa vecka öppnar en fantastisk utställning ”Svart på vitt Tio fotografer”, säger han entusiastiskt.

Även om han inte blev diakon, så ligger kyrkan honom varmt om hjärtat och varje söndag deltar han i gudstjänsterna, endera som lyssnare eller läsare.

– Det är sagolikt att bara få sitta och lyssna, bli översköljd av positiva tankar, man laddar batterierna, det är meningsfullt.

Har du något visdomsord?

– Jag saknar ett övergripande visdomsord, men tror att "det är som vittnen vi är här". Är därför ständigt nyfiken på allt som vi kan se och höra och det som kan ge inblick i andra människors världar, via teater, konst, myter och berättelser, säger han.

Kina är en värld han älskar och han har bott och studerat vid Konstakademien i Hangzhou och lärt sig kinesiskt tuschmåleri av de gamla mästarna

Hur väcktes ditt intresse för Kina?

– Harry Martinsson var min barndomsidol och han har skrivit mycket om Kina och kinesiska tänkare, det sitter djupt i mig.

Torgny lever, som han säger, i ett varmt "här- och där samboskap". För tillfället är han där, i Stockholm hos sin Hertha och kan samtidigt njuta av Stockholms kulturutbud.

– Hemma i Helgumsbro kan jag njuta av stillheten, sitta vid min underbara å och skriva och måla mina bilder, säger Torgny.