Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min sjukdom är ingenting mot kampen med oärliga handläggare

Annons

I slutet av september ringer ännu en ny handläggare på Försäkringskassan och meddelar att de överväger att dra in den sjukpenning jag haft under tre år.

Jag är en av de som drabbats av Försäkringskassans psykiska misshandel. Lilla jag mot en myndighet som har ägt makten över vår familjs liv i över tre år. En myndighet vars ledord lyder "Vår vision är ett samhälle där människor känner trygghet om livet tar en ny vändning."

■■ Följ Allehanda Ordet fritt på Facebook

Jag är nu efter tre års heltidssjukskrivning 100 procent arbetsför i ett normalt förekommande arbete. De skriver även att detta arbete skall vara lätt, förutsägbart, strukturerat och stressfritt. Jag är väl medveten om att dessa arbeten inte finns i verkligheten. Enligt högsta förvaltningsdomstolen är detta att frångå principen för hur begreppet ”normalt förekommande arbete” skall tolkas. Med ”normalt förekommande arbete” avses vanliga arbeten på arbetsmarknaden där den försäkrades arbetsförmåga kan tas tillvara i full eller närmast full omfattning. Ett sådant arbete innebär krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder eller medicinska besvär hos en arbetstagare” (RÅ 2008 ref. 15)

För Plus-kunder: När förtroendet för välfärden kraschar: "Jag har i min fantasi tänkt att när något händer mig så har jag ett skyddsnät"

Om min sjukdom har varit en kamp, så är det ingenting emot vad jag fått utstå de senaste åtta veckorna från Försäkringskassan. Jag och alla andra som riskerar att bli utförsäkrade får ju inga pengar alls under den tid det tar att fatta beslutet. Om man då inte kan leva på endast en inkomst, inte har ett kontaktnät där pengar finns att låna och i värsta fall inte heller är beviljad ett banklån så är man ju helt förlorad. Ångesten, alla sömnlösa nätter och oron över detta är outhärdlig och jag skall nu komma med synpunkter på Försäkringskassans beslut.

Någonstans här går jag sönder inombords. Ord står mot ord och handläggaren är allt annat än ärlig.

Jag har lagt ner all den lilla kraft och styrka jag har på detta. 

När mina synpunkter väl är hos handläggaren säger hon att mina ord i detta inte betyder någonting. Jag frågar vad hon behöver och får då till mig att jag har ett ”dåligt” läkarintyg, det saknas uppgifter där och att min läkare inte undersökt mig regelbundet under det gångna året. Jag skäms då jag meddelar min kompetenta läkare detta. Jag känner att de kränker hennes kompetens. Min läkare tar kontakt med handläggaren angående ”luckorna” i sjukintyget och handläggaren svarar att hon inte behöver ytterligare kompletteringar i mitt ärende. Någonstans här går jag sönder inombords. Ord står mot ord och handläggaren är allt annat än ärlig.

För Plus-kunder: Erland tog sitt liv dagen efter beskedet att han inte fick vara sjukskriven

Jag är en liten människa i allt detta. Oförmögen att kunna gå vidare överhuvudtaget. Vem lyssnar på mig? Jag har under dessa veckor utöver hjälpen från primärvården även fått hjälp av min doktor på sjukhuset samt min psykolog, båda två väl insatta i mitt ärende. De har också skrivit intyg. Enligt handläggaren på Försäkringskassan är inte heller dessa intyg ”bra nog”. Någonstans här ger jag upp. Det spelar ju ingen roll hur många intyg som skrivs om då handläggaren är allt annat än ärlig och dessutom har ett bemötande som inte är okej. Får man göra så här och får man som statlig myndighetsperson bemöta människor på det här viset?

Sara

 

Läs också: Skamligt hur försäkringskassan behandlar oss sjuka – hur ska man orka kämpa mot myndigheten?

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons