Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mer än familjepolitik

Kristdemokraterna gjorde ett dåligt val, därom råder inget tvivel. Om inte en stor grupp borgerliga väljare stödröstat på KD är det högst tveksamt om partiet varit kvar i riksdagen i dag.

De starka kristdemokratiska fästena är lätträknade; när partitidningen Kristdemokraten publicerade sitt första nummer efter valet var rubriken på förstasidan att KD gjort ett bra val i Ödeshög och Markaryd... Det är heller ingen slump att KD:s tre statsråd, Göran Hägglund, Maria Larsson och Stefan Attefall, alla kommer från samma valkrets, nämligen Jönköpings län.

I Norrland gick partiet kräftgång i årets val och nu finns det bara en kristdemokratisk riksdagsledamot från norra Sverige, partiets ekonomisk-politiska talesman, västerbottningen Anders Sellström.

Kristdemokratiska ungdomsförbundet, KDU, var snabbast av alla med att tillsätta en kriskommission efter valet.

Följaktligen är också KDU den första partiorganisationen som nu presenterar en eftervalsanalys.

Det som kommer att få mest uppmärksamhet är uppmaningen om att skapa en kristdemokratisk "fördomsgrupp" som ska utreda varför det finns så många fördomar om Kristdemokraterna.

Det är ett vackert namn på en arbetsgrupp om Kristdemokraterna har som mål att göra sig till offer i debatten.

Visst finns det många väljare som har förutfattade meningar om partiet – det finns folk som har förutfattade meningar om alla partier – men att KD skulle vara extra hårt drabbat är svårt att se.

När KDU:s kriskommission slår fast att partiet borde bli mer "tydligt", och därför föreslår att KD ska lansera ett förslag om att slå ihop alla bidrag och subventioner som rör barn och låta familjerna disponera detta belopp fritt, så illustrerar man också – ofrivilligt – varför KD inte lockar de breda väljarskarorna.

Om ni tänker efter riktigt ordentligt och försöker komma på vilka Kristdemokraternas profilfrågor är så kommer ni att tänka på familjepolitik, familjepolitik och… Ja, just det, familjepolitik.

Problemet för Kristdemokraterna är inte att man pratat för lite om familjen, utan att man nästan enbart pratat om familjen. Det är i alla fall så det har uppfattats av väljarna. KD är för många ett enfrågeparti som är synonymt med vårdnadsbidrag och det vinner man inga val på.

Kristdemokraterna är redan partiet som värnar familjen, nu måste man bredda sig. KD har politiker som brinner för exempelvis utbildning, miljöfrågor och företagande, men de måste få chansen att synas. Liza-Maria Norlin, som representerade Västernorrland i riksdagen förra mandatperioden, var KD:s miljöpolitiska talesperson, men hur många visste egentligen det?

Vissa partimedlemmar har föreslagit att Kristdemokraterna borde byta namn, men ett namnbyte löser inte KD:s problem. Det är inget fel på partinamnet; Kristdemokraterna som namn markerar att partiet faktiskt har en stark värdegrund och det borde man inte skämmas över.

KD tjänar heller ingenting på att i dagsläget byta ut sin partiledare. Göran Hägglund är en skicklig politiker som alltid är bra i debatter och utfrågningar. Han är dessutom en politiker som gillar att diskutera ideologi och det finns det inte så många av på den borgerliga sidan. Problemet är bara att ideologin sällan omsätts i konkreta förslag. Ja, förutom på familjepolitikens område…

KDU:s kriskommission föreslår också att den nya partisekreteraren – KD kommer att utse en efterträdare till Lennart Sjögren under hösten – ska få ett tydligt mandat att driva politiska frågor, så att partiet får en företrädare "utanför regeringen". Självklart. Vad ska annars en partisekreterare göra?

Här kommer ett tips: det vore bra om partisekreteraren blev en person som inte är en man från Småland som bara vill prata familjepolitik.