Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mellon är schysst underhållning

Ska man tro vadslagningsfirmorna blir det en skånsk seger i Melodifestivalens final på lördag. Frans från Ystad är nämligen en riktig lågoddsare. En annan sådan är väl att SVT i helgen kommer få en av sina högsta tittarsiffror under året.

Melodifestivalen sträcker sig numera över flera veckor med många utröstningar och under ständig bevakning av landets nöjesmedier. Evenemanget har alltid fått utstå spott och spe för de musikaliska prestationerna och finsmakarna häcklar givetvis det lite dokusåpaliknande programformatet också. Men om vi jämför med exempelvis TV 4:s Idol så framstår Melodifestivalen ändå som okey, i betydelsen schysst, underhållning.

En gång i tiden kallade en del av oss Expedition Robinson för fascist-tv. Men i jämförelse med Idol, med en jury som hissar och dissar ungdomar, framstår ändå örådet anno 1997 som ganska så oskyldigt. En återkommande bedömning från Idol-juryn är om någon deltagare är, eller inte är, en modern artist. Kriterierna för hur en sådan ska vara verkar lite flummiga men en sak är i alla fall tydlig – det handlar om att stöpa de unga begåvningarna efter vad som säljer.

Melodifestivalen må ha kallats ”kommersiellt jippo” åtskilliga gånger men framstår med sin blandning av etablerade artister och okända förmågor i olika åldrar och genrer som rena alternativkulturen i jämförelse. Och i SVT:s program slipper vi ju också en jury som kränker de unga deltagande med sina kvicka elakheter på teman som ”finlandsfärjemusiker”, ”karaokeafton” och ”pizzeriatrubadur”.

Melodifestivalen är givetvis en del av idolkulturen vilken visserligen i en djupare mening går stick i stäv med en demokratisk, frihetlig människosyn. Men själva programmet, om vi blundar för den ibland hysteriska journalistiken omkring evenemanget, är trots allt i en relativ bemärkelse harmlöst.

"Skandalerna" brukar också vara därefter. Årets hittills största är väl att Anna Books bidrag tidigare hade framförts i den Moldaviska schlagertävlingen. Men Christer Björkman & co gick snabbt ut och förklarade Book diskad men hon fick ändå framföra låten som gästartist. Snyggt skött med andra ord.

Till Granskningsnämnden har det i sedvanlig ordning inkommit en del anmälningar. Flest rörande den omtalade mellanakten, en mashup med svenska nationalsången och andra låtar framförda på arabiska, hebreiska och samiska. Ett tilltag som kan vara intressant att diskutera men som knappast kvalar in till en skandal ens i Mello-sammanhang och vars politiska implikationer nog gick de flesta ungar förbi.

Musiken då? Ja, den är väl som just baken men jag är ganska övertygad om att de flesta som tittar på Melodifestivalen gör det av andra orsaker. För att det faktiskt är en rätt ok, oskyldig underhållning, lite fläkt och flärd som passar de flesta åldrar.

Stefan Bergmark är frilansskribent

info@stefanbergmark.se