Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran från Timrå lever med geparder i Namibia: "Har blivit biten en enda gång"

/
  • Göran gosar med geparden Flasch.
  • Flasch är den senaste geparden som Göran tämjt.
  • Flasch älskar att spela fotboll med Göran.

Han lämnade vardagslivet i Bergeforsen för att flytta till Namibia och arbeta med geparder.
– Geparder har alltid varit mitt favoritdjur, och det är fantastiskt att få bidra till att bevara dessa djur, säger Göran Lindström.

Annons

Djurvän har han alltid varit.

– Redan när jag var liten tog jag hand om skadade djur, berättar han.

Läs också: Byter ut katter mot geparder

2006 såg han och hustrun Liliane ett tv-program om naturreservatet Cheetah Conservation och dess grundare Lauri Marker.

– Geparden är utrotningshotad, och hon har byggt upp en frizon för djuren i Namibia, förklarar Göran.

Han och Liliane blev så berörda av programmet att de bestämde sig för att åka dit och träffa Lauri Marker.

– Och på den vägen är det. Vi åkte dit 2008, och i februari 2009 reste jag tillbaka för att jobba som volontär. Jag trivdes så bra att jag åkte tillbaka för att arbeta där permanent, berättar Göran.

Läs också: Görans geparder gottar sig i solen

Hans första möte med geparderna blev en fantastisk upplevelse.

– Det går inte att beskriva. De är enormt smidiga, strömlinjeformade djur med otroligt vackra ansikten. Jag kommer aldrig att se mig mätt på dem, säger Göran.

Han arbetade i tre år på Cheetah Conservation. Där fick han lära sig hur man hanterar geparder, och hur man jobbar på ett säkert och miljömässigt sätt.

Göran var också med om en minst sagt dramatisk händelse.

– Jag hade springträning med geparderna när jag plötsligt såg en jättestor babian attackera en hund.

Läs också: Görans slagsmål med jättebabianen

Utan någon tanke på sitt eget liv, fick Göran tag i en hundskål, som han använde till att slå ner babianen.

– Jag lyckades rädda hunden, men hon var så sönderriven att det tog en och en halv timme att sy ihop henne, berättar Göran.

2012 bytte Göran arbetsplats och började jobba på Nan/Kuse Conservation, ett annat naturreservat i Namibia, där han stannade i tre år och hjälpte till att bygga upp verksamheten.

Sedan förra året jobbar Göran på en lyxlodge i Kalahari-öken.

– Ägaren hade tre geparder som visades upp för turister, men personalen visste ingenting om miljö och säkerhet och hanteringen av geparderna.

Geparderna ska leva så nära som möjligt ett liv i det fria, samtidigt som miljön ska vara säker.

– Sen jag började på lodgen har jag rensat upp sju hektar mark och byggt en inhägnad där geparderna kan leva. Jag har även byggt en kombinerad karantän- och matinhägnad på 10x10 meter, berättar Göran.

Han har dessutom lärt turistguiderna att handmata geparderna, och börjat med springträning av geparderna.

En av de tre geparderna var svårt halt och hade slutat äta. Efter många om och men lyckades Göran få dit en veterinär med röntgenutrustning.

– När vi röntgade geparden, upptäckte vi att han hade en stålskena med sju skruvar i benet som orsakat ett hål i skinnet. Han hade haft fruktansvärt ont, berättar Göran.

Det visade sig att geparden brutit benet som ung och opererats. Av någon anledning hade man sedan glömt att ta bort skruvarna.

– Veterinären tog bort skruvarna och nu är geparden lycklig igen.

Under sina år i Namibia har Göran rehabiliterat och tämjt 17 gepardungar.

– Jag har blivit biten en enda gång, och då var det mitt eget fel, säger han.

När Göran kom till Namibia var hans målsättning att geparderna skulle kunna släppas ut i det vilda.

– I dag har jag insett att det enda sättet att rädda dem är att ha dem inhägnade, på stora ytor som liknar deras naturliga miljö. Innan vi kan börja släppa ut geparder i det vilda, måste vi förändra lokalbefolkningens förhållandesätt till djuren.

Mer läsning