Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medaljörer efter tvivel och tragedi

Annons

Den ena har trängt undan tvivel. Den andra tagit sig genom en tragedi.

Johan Olsson och Daniel Richardsson fick inte vinna.

Men vissa medaljer är värda mer än guld.

Det trasiga knät efter bilolyckan hemma i Hälsingland gick att rehabilitera. De mentala såren var svårare att läka för Daniel Richardsson.

Han grubblade en sömnlös månad över vännen som omkom, skuldbelade sig själv utan anledning.

Träningen mot OS blev terapi på vägen mot det som en gång var det stora målet.

Nu känner jag lättnad och glädje efter allt arbete jag lagt ned. Det jag trott på. Det kommer till sanning. Man får en belöning för allt, sade Richardsson när han synade sitt brons.

Bredvid stod Johan Olsson med sitt silver:

Jag unnar verkligen "Danne" en medalj efter allt han gått igenom och för den person han är.

Olsson har knappt tävlat sedan han fick bragdguldet i början av december. Han kom till Sotji utan ett enda tävlingslopp i benen på två månader.

Tvivlen fanns. Skulle hjärnan tillåta kroppen att våga plåga sig?

Svaret blev ja.

Silvret håller han minst lika högt som än OS-guld, VM-guld och bragdmedalj.

Den här åker i en låda med alla andra medaljer. Själva metallbiten betyder ingenting. Det är vägen dit som spelar roll, säger Olsson.

Därför är både Richardssons och Olssons medaljer värda mer än guld.

Mer läsning

Annons