Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med stil och svarta rötter

/

Alain Mabanckou har tillägnat sin mamma Pauline Kengué romanen Black Bazar.

Annons

Hon var analfabet, berättar han i en intervju i den brittiska tidskriften Granta, och hon tyckte mycket om att tillsammans med sin man lyssna till sitt enda barn, då han, som skolpojke hemma i Kongo-Brazzaville, högläste ur sina skolböcker för dem.

Det fanns inga författare på den tiden som skrev på det språk som talades i Alain Mabanckous hem så det fick bli de franska kolonialisternas språk. I gengäld var det de kongolesiska invandrarkillarna och fattiga gästarbetarna, sapeurerna, som återbördar kolonisatörernas klädstil till Paris. Denna gång med en uppkäftighet och humoristisk klackspark mot allt vad överklassen står för.

Ordet sapeur kommer från franskans slangord sape, vilket betyder att klä sig med stil. Black Bazar är full av denna typ av afrofransk slang och jag kan tänka mig att det inte har varit en lätt uppgift att få till en bra översättning. Men Karin Lidén, översättare från Stigsjö utanför Härnösand, har ändå lyckats att klä denna supertaggade, energiska och känslosamma prosa i en trovärdig svensk språkdräkt.

Black Bazar är egentligen Rumpologens dagbok. Den han ägnar sig åt att skriva strax efter att exsambon "Ursprungsfärgen" och den älskade bebisdottern Henriette försvunnit ur hans liv. De har åkt tillbaka till Kongo i sällskap med en, enligt Rumpologen, halvdan trummis.

Rumpologen kallas han av gänget, som hänger på den afrokubanska baren Jip´s vid Hallarna i första arrondissementet i Paris. Han har fått öknamnet för att han alltid kollar kvinnors bakdelar innan han besiktigar deras ansikten.

Rumpologen är en sapeur. Parfymerad och elegant svidad i de stora modehusens finaste linne- eller ullkostymer. Han uppfyller alla stereotyper om svarta män och speciellt sapeurer .

Glöm aldrig dina rötter, påminner Rumpologens mamma hemma i Kongo Brazzaville och hans dagbok får en vresigare ton och överger den uppsluppna, nojsiga inledningen. Rumpologen genomgår en kris och fördjupar sig alltmer i kolonialismens svarta, våldsamma historia, borrar ner sin skarpsynta blick i den utbredda vardagsrasismen och sätter fingret på klassamhällets allt djupare klyftor.

Viktigast är att skriva sin egen historia, menar Rumpologen och bokens författare Alain Mabanckou, aldrig någonsin förlita sig på vita upptäcksresande, Tintinpojkar, som beger sig till det svarta Afrika bara för att komma hem och berätta om omänskliga vildar och hungriga kannibaler.

Alain Mabanckou håller just nu på att skriva om sin egen barndom och uppväxthistoria i Kongo-Brazzaville. Efter många år som gästarbetare och student i Paris, är han numera professor i franskspråkig litteratur vid universitetet i Kalifornien och ses som en viktig frontfigur för den nya vågen av författare med rötter i kolonierna.

Två romaner av Alain Mabanckou, "Slut på kritan" och "Ett piggsvins memoarer", har tidigare kommit ut på svenska. Även de snyggt översatta av Karin Lidén.

Annons