Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Med massor av solsken och bra musik

Den 32:a upplagan av Skulefestivalen bjöd på två dagar av härlig folkfest. På fredag rådde det närmast tropisk värme, och kvällens program var musikaliskt väl sammanhållen, medan lördagen hade ett svalare väder, och ett spretigare program, som också kändes mer ojämnt.

Annons

Att programmet under en tvådagarsfestival är blandat och en smula ojämnt är närmast oundvikligt. Fredagskvällen var lite av ett undantag, med nästan enbart toppartister i olika genrer av amerikansk folkmusik, framför allt country. Sinsemellan förvisso ganska olika, Forseds stolthet Crash N Recovery spelar countrypop, Spinnings Jennies sprider spelglädje genom gruvornas bergsmusik, medan nyblivne tv-kändisen (vet han om det?) Doug Seegers lirar traditionell Nashville-country. Och Ronny Eriksson introducerade en ny genre: träskblues från Norrbotten.

Lördagens största flopp var utan tvekan Busbandet, vars likgiltiga pop och texter om kiss och bajs – mest bajs – lämnade publiken i stum förundran. Jag gissar att tanken var att bjuda på ett inslag för barn, i så fall helt misslyckat, det lockade inga barn, och inte heller roade några vuxna. Varför släpa hit ett band ända från Skåne för att sjunga om ont i magen?

Inte heller Karin Westerbergs pianobarmusik gjorde någon människa glad, det var helt malplacerat. Definitivt inte värt pengarna.

Om det var utfyllnad arrangörerna var ute efter finns det gott om lokala band som hade kunnat sköta det bättre och säkert till ett lägre pris.

Det råder ingen brist på duktiga musiker i närområdet. Det visade med besked Crash N Recovery på fredag, och de sekunderades väl på lördag av Holmstens Trio med Sanna och Klas Norberg.

Annars rivstartade lördagens program med Nanne Grönvall, som med kraftfull energi och stark scennärvaro charmade hela publiken.

Lite väl mycket Mello, men det kompenserades med råge av Maxida Märak, som ersatte Mellofavoriten Jon Henrik Fjällgren. Musikaliskt befinner hon sig på en helt annan planet, med sin blandning av jojk och rap – och jo, det fungerar! Inget publikfrieri, kompromisslös vrede, på gränsen till desperation, med en röst som lätt bar bortom Skulebergets massiva granit.

Och så den magnifika avslutningen med Eldkvarn, still rocking efter alla dessa år. Jag trodde inte att någon kan sjunga som Cornelis, men Plura han kan. Nästan i alla fall.

Sammantaget blev det trots ett par floppar en mycket lyckad festival, med massor av bra musik, en suverän konferencier i Jacke Sjödin, och inte minst gunstiga vädergudar.

Läs också: Avspänd och vänlig Skulefestival bjöd på mycket country