Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mari-Ann Moberg hade stor empati för utsatta kvinnor – många är de som fått hennes stöd

Mari-Ann Moberg, Härnösand, har lämnat oss. Hon blev 68 år och bar fortfarande på visioner och hade många idéer som hon ville förverkliga.

På många sätt var Mari-Ann unik. Det gäller hennes breda utbildningsmeriter, fritidsintressen, empati för människor, föreningsengagemang, musik- och sportintressen. Listan kan göras lång. Hon växte upp med sina fyra syskon i Luleå där hon också tog studenten. Därefter utbildade hon sig till sjuksköterska i Stockholm och senare till barnmorska i Borås. Mari-Ann arbetade sedan på olika orter i Sverige. Vid sidan av jobbet studerade hon franska och swahili. Som 27-åring flyttade hon till Rwanda för arbete på sjukhus.

Kanske var det under åren i Rwanda som empatin för utsatta kvinnor fick växtkraft. Många är de kvinnor som genom åren fått Mari-Anns stöd, allt ifrån barnkläder och vagnar till att skriva verkställighetshinder för utvisningshotade familjer. Hennes argumentationsförmåga och uthållighet kom då till sin rätt liksom hennes språkkunskaper.

År 1982 gifte hon sig med Lennart och paret bosatte sig i Gävle. Här föddes döttrarna, Ida, Emma och Lina. Sedan 1988 har man bott i Härnösand. Strax innan Mari-Ann avled fick hon möta sitt första barnbarn, Inez. I det gästfria hemmet var Mari-Ann angelägen om att döttrarna skulle lära sig spela musikinstrument. Själv var hon en driven pianist och organist.

Hennes skicklighet att traktera kyrkorgel bör särskilt betonas. Att se och lyssna till hennes orgelspel när hon med händer och fötter med spänst tog sig igenom svåra psalmer och orgelstycken var en njutning för både öra och öga. Vid 59 års ålder tog hon en master i ämnet omvårdnad. Examensuppsatsen hade titeln ”Kvinnor och mäns förhållningssätt till livsstil och hälsa i samband med graviditet”.

Mari-Ann var ordförande i Västernorrlands Barnmorskesällskap. Hon tyckte om motion, bland annat styrketräning och boxning. Några gånger sprang hon Tjejmilen och Vårruset. Mari-Ann älskade att resa och besökte många länder. Med familjen båtluffade hon gärna i den grekiska övärlden och naturligtvis blev det många resor till fritidshuset i Norrbotten.

Extra minnesvärda var kanske resorna hon gjorde ensam till Nicaragua där Emma gjorde sitt examensarbete och till Ida när hon var utbytesstudent i Australien. Trygghet fann Mari-Ann i sin kristna tro. Hon var aktiv i Pingstkyrkan, Härnösand där hon haft olika uppdrag. Nu har hon nått sitt mål, det himmelska hemmet. Minnet av Mari-Ann bevaras av hennes familj, släkt och många vänner.

Jan Bergquist