Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mannen bakom jättebyggena

Att bygga broar var inget som tilltalade Peo Halvarsson när han var yngre men det visade sig vara hans grej.
Nu leder han byggprojekt i miljardklassen.

Annons

Det började med att han hjälpte Skanska bygga två små järnvägsbroar utanför Örnsköldsvik under sin praktik.

Några tankar på att bli brobyggare hade han egentligen aldrig haft men när Skanska hörde av sig till Peo efter han hade tagit examen från civilingenjörsprogrammet med inriktning mot väg och vatten vid Luleå universitet och erbjöd honom jobb som biträdande arbetsledare vid bygget av Högakustenbron kunde han inte tacka nej.

Hans uppgift var att leda ett arbetslag som byggde pyloner och monterade hängkablar och till sin hjälp hade han den erfarne brobyggaren Axel Strandberg från Junsele som kom att bli något av en mentor för honom.

När Högakustenbron var färdig tre år senare fick han uppdraget som sektionschef med särskilt ansvar för pylonerna, snedkablarna och brodäcket vid bygget av Uddevallabron.

Efter det låg hela världen öppen för honom.

Först flyttad han till Maidstone i England där han ledde bygget av New medway bridge men när Skanska två år senare fick i uppdrag att bygga Cooper river bridge i Charleston i USA och erbjöd honom att leda bygget flyttade han vidare.

Det var inte vilket uppdrag som helst för Cooper river bridge skulle komma att kosta närmare fyra miljarder kronor och bli en av världens längsta broar i sitt slag.

I slutet av 2004 fick man dessutom i uppdrag att återuppbygga Escambia bay bridge i Pensacola som stormen Ivan hade blåst bort.

Arbetet hade precis påbörjats när Katrina, en av de kraftigaste cyklonerna som någonsin har uppmätts, drog in och tvingade dem att stoppa det.

När Peo kom tillbaka en vecka senare hade tusentals människor i regionen omkommit och en miljon blivit hemlösa.

– Jag kommer aldrig glömma det, säger han och blir tyst för ett ögonblick innan han fortsätter:

– Det var som om en atombomb hade exploderat där.

Trots det blev man färdiga med bron i tid.

– Vi var tvungna att hålla tidsplanen oavsett vad som hände runt omkring men jag minns att de gav oss en bonus efteråt för att vi lyckades.

Efter det var det nära att han tog med sig sin hustru, Lena, deras tre barn, Angelica, Alexander och Adam och flyttade hem.

– Vi var på väg att köpa ett hus i Stockholm där jag hade fått ett projekt men insåg hur bra vi trivs här i Charleston och backade ur i sista stund, säger han och tillägger:

– Det är få svenskar som känner till den här staden men alla som kommer hit älskar den. Den är inte som många andra städer här borta utan påminner mer om en gammal europeisk stad. Utbudet av restauranger är dessutom fantastiskt och så är det varmt och skönt nästan året om.

De senaste åren har han pendlat fram och tillbaka mellan Charleston, New York och Los Angeles varje vecka.

– Det blir mycket resande, säger han och fortsätter:

– Jag brukar åka på måndagarna och komma hem på fredagarna. Det är tur att jag har den fru jag har för annars hade det aldrig fungerat. Hon har gjort det bra som tagit hand om barnen och hemmet helt på egen hand när jag varit borta.

Nyligen vann Skanska en upphandling av ett projekt som är värt över fem miljarder kronor.

– Vi ska rusta upp Bayonne Bridge mellan New York och New Jersey. Den byggdes redan på 30-talet och måste höjas 25 meter för att kunna släppa igenom de nya Panamax-fartygen till Port of Newark och breddas för den har blivit undermålig. Vi ska dessutom bygga nya anslutningsbroar.

Det är bara ett problem.

– Vi måste göra det medan trafiken går på den.

Vad är det som är så roligt med att bygga just broar?

– Det är en oändlig ström av problem som man måste hitta lösningar på, broar ser kanske likadana ut men ingen är den andra lik utan alla har olika förutsättningar, så det hinner aldrig bli tråkigt. Arbetsdagarna bara rusar förbi. Sedan är det ju roligt att vara med och designa dem och ha hand om personalen och veta att man har gjort något som kommer att vara till nytta för samhället och stå kvar långt efter vi har lämnat den här världen.

Trots att han och hans familj trivs med tillvaron i Charleston så är det inte omöjligt att de flyttar hemåt så småningom.

– Barnen håller ju på att växa upp, Angelica som är den äldsta är 19 år nu, och vi känner oss öppna för att flytta. Det är inte omöjligt att vi hamnar någonstans i Europa för vår Angelica siktar på en internationell karriär där.

Hemma kommer dock alltid Örnsköldsvik att vara.

– Vi har en stuga vid Billsjön och brukar åka hem några veckor på somrarna och över jularna, säger Peo och tillägger med ett skratt:

– Den är min pensionsförsäkring om allt skulle gå åt helskotta.