Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Många ville se Blånagla

Det gamla danshaket i Orrviken må ha stått oanvänt i många decennier.
Men när portarna slogs upp igen skedde det med besked.
Den som var på Blånagla har ett minne att vårda.

Vem har sagt att det måste vara så lätt att förstå?

De som arbetat med föreställningen Blånagla säger att det handlar om en dansopera, och att den ska ge en bild av hur det var att arbeta i fabriken i Husum.

Hur det var; inte hur det är nu för tiden.

– Nej, om man skulle satsa på att visa hur det är nu för tiden så skulle det mest bli så här, sa konstnären Helena Byström och låtsades använda sig av ett tangentbord.

Det är oklart exakt vilka tider Helena Byström försöker spegla i sin Blånagla, men det framgår med all önskvärd tydlighet att det handlar om när det var tufft att vara fabriksarbetare. Föreställningen är inte bara möjlig att tolka på många sätt, den är tung också. Det är blytung musik, tunga och tröga rörelser, tröga fotsteg och tunga ord.

De 45 minuterna är inget mana bara hackar sig utan vidare. De kräver att man lever sig in i livet som det var på fabriken för ett antal decennier sedan. På den första föreställningen i lördags var ungefär 150 personer bänkade i den före detta danslokalen, och efteråt gjorde var och en sin egen tolkning av vad de hade sett och hört.

Så gott som alla var dock överens om att de hade sett något unikt – och väldigt intressant.

Örnsköldsvikskonstnären Helena Byström skriver att det är ord, minnen ur Husumfabrikens historia som hon har samlat ihop, och som hon serverar på trekvart i dansoperan. Särskilt många ord är det egentligen inte. Jo, artisterna mumlar förvisso en svenska på mål, men det är svårt att hinna uppfatta vad de säger. Man blir varse att det handlar om språket som användes förr i tiden, och är man från trakten, och om man är tillräckligt gammal, så fattar man en del. Annars är det klurigt.

Och det gör inte så mycket; grejen är inte att man måste snappa upp allting. Man får ändå utrymme att göra sin egen tolkning.

Vilket de två skickliga dansarna Peter Lagergren och Conny Jansson också var inne på när det trötta summerade premiären av dansoperan.

– Den senaste veckan har varit så intensiv att vi inte har hunnit känna efter om vi varit nervösa inför föreställningen, sa Peter lagergren.

Conny Jansson fortsatte:

– När man uppträder är det svårt att hinna uppfatta alla saker som händer i text, ord och toner. Jag tror att man kanske måste se det här ett par gånger för att verkligen hinna smälta allting.

– Det är ju flera mindre konstverk som ska tas in och bli till ett.

Möjligheten att se dansoperan kommer sannolikt att uppstå eftersom skaparen Helena Byström har för avsikt att inte låta helgens två föreställningar bli de enda.

Blånagla

Musik: Lisa Ullén

Koreografi: Anna Källblad