Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Män belönar män

Sedan 1963 delar Angermannalaget, en förening vid Uppsala universitet, årligen ut ett kulturpris till en duktig och driftig person i Ångermanland. Efter lite research förstår jag att det här priset är prestigefyllt och bland det finaste man kan få som kulturutövande ångermanlänning. I år är det Lars T som får ta emot priset, en fullvärdig vinnare.

Det är föga förvånande att 75 procent av de som tilldelats det här fina priset är män. Och av de få kvinnor som fått det har ett par av dem inte lyckats övertyga på eget bevåg, utan då tillsammans med en man.

Hundra procent av medlemmarna i Angermannalaget är män, och därför kan man anta att den jury som väljer ut pristagare, också helt består av män.

Det här är inget nytt. Män väljer män, män backar upp män och män har huvudena fulla av andra män. Nobelpriset i litteratur är ett av de största skräckexemplen. Sedan kvinnor valdes in i akademin har fler kvinnor fått litteraturpriset. Det är ingen svår ekvation. Trots det är siffrorna usla: sedan 1901 har elva kvinnor uppmärksammats. När Elfride Jelinek fick priset 2004 avgick en av ledamöterna i vredesmod.

Som vanligt när män bildar en grupp som utestänger kvinnor, formar kvinnor en egen grupp. Så är även fallet här. Ypsilon heter Angermannalagets kvinnliga motsvarighet. De är inte lika välkända som Angermannalaget, vilket lite ovetenskapligt bevisas genom att googla på dessa två klubbar. Ypsilon berättar på sin hemsida att deras uppgift är att vara till glädje och prydnad för Norrlands nation. De hjälper nya studenter tillrätta, men de delar inte ut något pris. Och av hemsidan att döma har de heller inga sponsorer, medan Angermannalaget backas upp av Modo Hockey, Friska viljor och Zeunerts.

Angermannalaget har ett kvinnligt skyddshelgon. Hon och hennes bragder på 1300-talet ligger till grund för hela föreningens existens. Kanhända är denna driftiga Agda föreningens kvinnliga alibi för all framtid.

Allt det här ska vara studentikost, småroligt och tämligen ofarligt. Jag vet ju det. Men det tycks vara nödvändigt att diskutera den här giftiga samhällssvulsten gång på gång. Särskilt som en klubb i Uppsala med många moderna 80-talister till synes omedvetet går in för att nära den. Själv tycker jag det är dags att släppa taget om 1300-talet.