Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magnason lämnar Monica - blir sagoväsen

Annons

Två svarta horn har vuxit fram på Edda Magnasons isblonda hår. Tydligare kan hon inte ta klivet ur Monica Z:s fotspår - till rollen som sjungande väsen i Skånes Dansteaters "The feeling of going" på Malmö Opera.

Med den här kostymen är det inte mycket Monica kvar, säger hon.

Hon syftar till alla svarta fjädrar på överkroppen. Svarta latexliknande byxor. De där hornen. Det nästan vita hårsvallet. En likblek hud. Och att hon står på en operascen omsvärmad av flera solister, 16 dansare, lika många i operakören och en orkester. Kort sagt: Mer än bara kostymen är annorlunda i jämförelse med den hyllade skådespelarinsatsen.

Jag blev helt exalterad när jag förstod vilken föreställning koreografen Ben Wright ville göra. Jag har länge velat göra något ihop med dans, säger hon. Musiken av Jónsi från Sigur Rós passar mig, det påminner om den gränsöverskridande popvärlden som jag själv kommer ifrån.

Ingen press

Prestationsångest efter alla hyllningar? Hon säger sig inte ens ha reflekterat över det - trots överdådiga recensioner och folkets jubel.

Om jag skulle göra "Monica Z 2" kanske jag får prestationsångest, men det här är ju något helt annat.

Hon talar ogärna om filmen. Bubblan är lämnad för ett par månader sedan.

För att kunna njuta av artistlivet måste jag finnas här och nu. Varken det jag har gjort eller vad jag ska göra finns i mina tankar nu, säger hon.

"Go big!" var Skånes Dansteaters uppfordran till föreställningens koreograf Ben Wright. Under en tågresa till Paris, med Jónsi i lurarna och en förbifladdrande utsikt på näthinnan, föll bitarna på plats. I ett sagoland, fylld med udda liv och överraskande möten, följer publiken med i en dröm till det okända. Publiken förväntas släppa taget och bli drömmare.

Sagornas värld

Det finns referenser till klassiska sagor som Peter Pan, "Alice i Underlandet", "Till vildingarnas land", säger Ben Wright.

I "Monica Z" växlade Magnason från bred skånska till klockren stockholmska med värmländska influenser. Lika svårt var det inte att delvis sjunga på isländska.

Jag pratar inte isländska, men min pappa kommer från Island så jag har uttalat i bagaget, säger hon.

Edda Magnason gestaltar ett slags väsen som ofta rör sig kring huvuddansaren. Det är hans dröm vi följer genom föreställningen.

I min roll pushar jag honom till att våga kasta sig ut för att bejaka livet.

Hon tycker att en formulering på föreställningens affisch syr ihop det hela bra: "Ett kliv ut i det inre".

Mer läsning

Annons