Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyckat samarbete gav Augustpris

Annons

Den garvade bilderbokskonstnären Eva Lindström och debutanten Ellen Karlsson. Tillsammans fick de årets Augustpris i barn- och ungdomsklassen och båda är de jublande glada.

Morgonen efteråt sitter Ellen Karlsson med filt över benen i förlaget Hippos soffa på Södermalm. "Snöret, fågeln och jag" är redan slutsåld - trots ett omtryck - och det blott tvååriga lilla förlagets två redaktörer/förläggare/alltiallor har fullt upp med att kontakta tryckeriet och beräkna nybeställningen.

Samtidigt blir Eva Lindström nedringd i sin ateljé i Västberga industriområde på andra sidan stan. Vänner vill gratulera. Trots att Augustgalan för hennes del slutade med en borttappad plånbok är hon genuint lycklig.

Jag är jätteglad, än så länge betyder det här priset just det, säger Eva Lindström med ett tonfall ännu mer uttrycksfullt än själva orden.

Prisad föregångare

Hennes på samma gång lakoniska som djupt känslofyllda bildvärld har gjort henne till en föregångare bland svenska bilderboksskapare. Om den fulsnygga estetiken kändes ny och egensinnig när hon började i slutet på 1980-talet har hon flera efterföljare i dag. Inte minst hennes åtta nomineringar till Augustpriset, faktiskt flest av alla, säger något om hennes betydelse. Kanske kan man se Augustpriset som att samtiden år 2013 äntligen kommit i kapp?

Före min tid vet jag inte, men när jag gör mina bilderböcker försöker jag hela tiden göra någon annat än det jag gjort senast, jag tycker inte om att göra samma saker hela tiden, jag vill hitta på nya sätt.

Vågade knappt fråga

Med "Snöret, fågeln och jag" återgick Eva Lindström, som under flera år gjort helt egna böcker, till att illustrera. Samtidigt hade det förmodligen inte blivit något samarbete om det inte vore för förläggarna på Hippo.

Jag vågade inte ens fråga om att fråga Eva, säger Ellen Karlsson som var två år gammal när Eva Lindström gav ut sin första helt egna bok, "Kattmössan". Jag känner så otroligt mycket när jag ser hennes bilder.

"Snöret, fågeln och jag" är en kapitelbok, med mycket text och många bilder, som handlar om Selmas sommar på landet, fjärran tillvaron i stan där alla vuxna bekymrar sig för att hon inte har någon bästis.

Selma tycker inte att det är något fel på henne. Det är mer så att hon har en hel vuxenvärld som säger att det är fel att hon inte har några kompisar. Jag tänker att hon har rätt bra självkänsla. Hon har lite saker att tampas med, men hon vet vem hon är, säger Ellen Karlsson.

Snöret blir Selmas nya kompis under en sommar som också leder till att Selma konfronterar det lilla djuret som pickar i hennes bröst.

Det är en fågel. Den flyger ut på slutet. Det kan man ju läsa som man vill, vuxna läser det som en metafor, barn läser det som en fågel och det är så jag har skrivit den.

Mer läsning

Annons