Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lundgrens lektioner i mat och humor

Annons

Mat, humor och estetik. Med nya boken "Tio lektioner i matlagning" har Lotta Lundgren hittat formeln.

Jag är den som försöker sätta ihop mat och skämt. Det är den jag vill vara, säger hon.

2008. Den nyligen avhoppade stjärnreklamaren Lotta Lundgren sitter på ett kallt och ensamt kontor i södra Stockholm och fryser. Har hundra meter till dagis och vabbar precis hela tiden. Utsikten är en park vars huvudsakliga syfte är att vara till för människor med hundar som behöver uträtta sina behov. Hon gapskrattar vid minnet.

Åh, Gud, det var så förskräckligt! Jag skrev om mat och betraktade dessa bajsande hundar. Det var inte... livskvalitet.

Hon satte upp A 4-papper med två uppmaningar på fönstret för att dölja utsikten. "Gör en fantastisk kokbok som aldrig har gjorts förr" och "Gör ett jätteviktigt tv-program om mat".

Nu är båda gjorda. "Tio lektioner i matlagning" är nyutkommen och "Historieätarnas" andra säsong sänds i SVT nästa år.

Om första boken "Om jag var din hemmafru" var en orgie i elegans och modemässiga färgbilder får man leta länge i "Tio lektioner" för att hitta en enda bild. Det finns nämligen inga.

Om "Hemmafrun" var mer konventionell till sin natur är "Tio lektioner" något annat. Strikt avdelade ämnen som känslor, kön, barn och instinkt. Recept, enkäter, korrespondens och uppmaningar.

Boken är ett seriöst försök att i bokform hålla en utbildning i matlagning. Tänk såhär. Min elev står i mitten, jag klättrar upp i tio olika torn och skjuter på min elev. Rakt i hjärtat. Förr eller senare ska hen falla för matlagningen och få i sig all jäkla kokkonst som går att förmedla, säger Lotta Lundgren.

Inget svek mot Kampen

Hon började laga mat för tolv år sedan. Inte för att hon intresse saknades innan dess. Men för henne var matlagningen intimt sammankopplad med något traditionellt kvinnligt, "stå vid spisen, slussas in där och få komma ut när potatisen var klar".

Jag hade en annan idé om mig själv då. Om sanningen ska fram hade jag väl inte hela analysen klar för mig, säger hon.

Hon reder ut det där i kapitlet "kön". Slår fast att det inte är ofeministiskt att laga mat: "Att tillgodose sitt eget och andras behov av god näringsrik mat som man valt, betalat och tillagat själv, är inget svek mot Kampen. Tvärtom är det synnerligen olämpligt att vara försvagad av hunger och näringsbrist när man ska ut och sparka patriarkatet i röven".

Det verkade vettigare för mig att göra karriär, tjäna pengar och skaffa mig inflytande på annat sätt än att stå där och vänta på potatisen. Men det var en missuppfattning, och den har jag gjort upp med nu.

Men det finns ytterligare en orsak till att maten tilläts ta plats i Lotta Lundgrens liv.

Att ha fest är det roligaste jag vet. Jag upptäckte att man kan ha fest i stort sett varje dag. Man måste inte dela upp livet i glada punkter när det är fest och däremellan plåga sig fram.

Så hade den högpresterande arbetsnarkomanen Lotta Lundgren inte levt tidigare.

Det kommer med åldern. Man fattar att man lever som en spermie - simmar mot ett mål där allt ska hända. Det är inte ett bra sätt att leva sitt liv.

"Fruktansvärt yrke"

Och att göra helt om, från supercopywriter till matskribent och programledare, var inte svårt. Beslutet var spontant. Hon klipper av frågan om hon ångrat sig med ett blixtsnabbt "Aldrig". Hon har en yrkesmässig frihet som inte går att köpa för pengar, hon får jobba med folk hon tycker om och beundrar.

Alltså, reklam är ett fruktansvärt yrke, det är att nästan göra saker och ting under enormt kvävande omständigheter. Nästan skriva filmmanus, nästan skriva böcker. När man sedan säger upp sig inser man att man har suttit i en rullstol och konkurrerat med alla som får springa på benen. Nu får jag också springa på benen.

Mer läsning

Annons