Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löfven behåller fokus på det viktigaste

/

Att vilja vinna val borde handla om att vilja ha makt att förändra - inte om att vilja ha makt bara för att ha den. Ändå kändes större delen av Almedalsveckan mer än något annat handla om det politiska maktspelet.

Annons

Trots att svenska väljare tydligen inte alls tycker att regeringsfrågan är viktig, ja att de till och med föredrar att partierna går till val med egna partiprogram, var det ändå frågan som låg som en blöt filt över hela tillställningen.

Med mediernas goda vilja förstås. De vill alltid spela rollen av både kungadräpare och kungamakare genom att ösa ut så många opinionsmätningar att de politiska partierna har svårt att sätta emot.

Aftonbladet gick i veckan exempelvis igång på vad som verkade vara en Folkpartiflirt med S, och lät göra en undersökning som visade att s-väljarna inte alls uppskattade tanken på ett blocköverskridande samarbete .

Socialdemokraterna var lika skyldiga som alla andra. Att Stefan Löfven talar om hur han tycker att blockpolitik inte är bra och att "väljarna röstar på ett parti, inte ett block" samt att hans parti " kan tänka sig olika varianter och lösningar" bidrar förstås även det till att frågan stöts och blöts om och om igen. Bra mycket mer än vilken politik de olika potentiella koalitionerna skulle vilja driva.

Så ja, jag ska erkänna att jag var lite orolig över vad Stefan Löfven skulle hitta på uppe i talarstolen i det avslutande talet.

Fredrik Reinfeldt hade ju kört på en (o)lustig blandning av att försöka engagera åhörarna med handuppräckningar, sång & dans-nummer och genom statistikfifflande bevisa att en jättehög arbetslöshet nog inte var något att oroa sig över.

Ja, för att slutligen insinuera att anledningen till att Stefan Löfven inte berättar vilka han ska regera med kanske beror på att han överväger att låta Sverigedemokraterna få inflytande.

Nej, att Löfven skulle sänka sig till Reinfeldts nivå var inte min oro. Men kanske att han bara skulle prata om hur kass regeringen var och sen slå taktiska kilar mellan de borgerliga partierna. Jag borde ha litat mer på S-ledaren.

Löfven talade om det samhälle han vill vara med att bygga. Om demokratins och politikens kraft. Om principen om lika livschanser för alla om och om förskolans, grundskolans, gymnasieskolans, högskolans och vuxenutbildningens roll i det.

Får man önska sig något vore det väl att han varit ännu tydligare med att det bara är genom att med kraft försvara den gemensamma finansieringen av inte bara skolan utan även vården och omsorgen vi ens kan drömma om att åstadkomma det.

Om Reinfeldts påhopp gällande SD hade Löfven bara en sak att säga: "Rasismen är en beprövad ideologi och det är tidlös skit."

PANG! Fler ord än så behövs inte för att sänka diskussionen om var SD står i Löfvens ögon.

Löfven ägnade desto fler till att tala om sina egna erfarenheter från arbetsmarknaden och man slås verkligen av att han faktiskt vet precis vad han talar om.

Han behöver inte hänvisa till brev från väljare som berättar om hur det ligger till ute i den riktiga världen. Han har levt det.

Löfven är arbetaren i arbetarepartiet – och förmår hålla fokus på politikens innehåll.

Annons