Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LO hjärta S – till högerns stora förtret

Annons

Vi kan ta det från början: Socialdemokratiska fackföreningsmän lade grunden för svensk arbetarrörelse. Socialdemokratiska fackföreningsmän bildade det Socialdemokratiska arbetarepartiet – och socialdemokratiska fackföreningsmän bildade senare sammanslutningen av de fackliga arbetstagarorganisationerna, LO.

För att nå framgångar i det fackliga arbetet krävdes demokratiskt inflytande, något svenska arbetare vid den tiden – sent 1800-tal var helt utestängda ifrån. Så arbetarepartiet blev den politiska grenen jämte den fackliga på det träd som är den svenska arbetarrörelsen.

Och alltsedan dess hör S och LO ihop.

Det kan tänkas att du, precis som överraskande många moderata riksdagsledamöter, helt har missat den nästan 120-åriga relationen mellan LO och S.

Eller så låtsas man bara helt ovetande, som moderata riksdagsledamoten Hanif Bali som i veckan upprört länkat till en artikel där LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson berättar om organisationens planerade valkampanj och om hur man avser att sätta press på Socialdemokraterna för att få politiska beslut som gynnar deras medlemmar.

Det är mutor, slog den moderata riksdagsledamoten fast. ”Bananrepublik”.

Han twittrar vad han menar vore en rimlig jämförelse:

Föreställ er dessa rubriker: Fortum satsar 30 miljoner på att vinna valet åt Ulf Kristersson. Men samtidigt kräver de fördelar och politiskt inflytande.

– Vi tänker inte lägga oss platt för M, säger VD:n.

Fortum är ett finskägt energibolag, så man kan väl säga att jämförelsen haltar något.

För en rimligare motpart släng för all del in ”Svenskt Näringsliv” i ekvationen istället. Eller varför inte något av de till organisationen anslutna arbetsgivarorganisationerna Almega, Visita eller Vårdföretagarna – för att ta tre exempel som så ju valkampanjade hårt mot Socialdemokraterna i förra valrörelsen eftersom det är med högern vid makten de kan vinna ordentliga fördelar för sina respektive branscher.

Är det mutor och bananrepublik Moderaterna vill snacka om kan vi ju börja här.

När förra Centerledaren Maud Olofsson lämnade sin statsrådspost och uppdraget som partiordförande 2011 blev hon nästan på en gång styrelseordförande för Visita, besöksnäringens branschorganisation som av den dåvarande högerregeringen (inklusive Olofsson) belönats med två för dem mycket lönsamma reformer: den halverade arbetsgivaravgiften för unga och den halverade restaurangmomsen.

Hennes parti- och regeringskamrat Anna-Karin Hatt fick i sin tur ett fint jobb efter hennes statsrådstid var över 2014 – hon blev snabbt vd för tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega där hon sedan dess försvarar de politiska beslut hon var med och genomdrev som statsråd i en borgerlig regering: att hålla vinstuttaget för företag inom välfärdssektorn så oreglerad som möjligt och försöka skapa opinion för att regeringen inte ska inskränka rut-avdraget.

Och de två tidigare statsråden är långt ifrån de enda som på ett eller annat sätt numera avlönas av organisationer inom Svenskt Näringsliv. Organisationer som kampanjar för en alliansvinst och använder sina kontakter in i allianstoppen för att sätta press och ställa krav på politiska reformer.

Det vet förstås Bali och resten av högergänget också men låtsas både upprörda och chockade över att LO:s ordförande i alla fall har den goda smaken att vara öppen med kontakterna. Räkna med att vi får se mer av det misstänkliggörandet de kommande åtta månaderna!