Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linnea Henriksson släpper garden

Annons

Den första skivan blev Linnea Henrikssons stora genombrott. Skiva nummer två är som ett oplanerat, men efterlängtat, kärleksbarn.

Det råkade bli ett album, det var inte meningen att det skulle bli så här snart, säger hon.

Livet har gått på fast forward för Linnea Henriksson de senaste åren. I maj 2012 släpptes solodebuten "Till mina älskade och älskare". Under 2013 tog hon först emot pris som årets artist på P3 Guld-galan och sedan reste hon på sommarturné med Gyllene Tider.

"Smutsigare" skiva

Drygt ett och ett halvt år efter debuten är hon nu tillbaka med en ny skiva, "Du söker bråk, jag kräver dans", som redan smugits ut låt för låt på Spotify. Den är mer dansant och aningen råare i tonen än Orup-samarbetet på debutskivan.

På ett andra album kan man säga lite mer. Det hör nog till att först ska man säga hej och sedan kan man gå lite närmare, bli lite smutsigare. Jag har inte hunnit polera den, jag hann inte ens tänka att jag skulle göra det för plötsligt var plattan klar.

Litar på magkänslan

Några ledord återkommer under intervjun. "Följa sina impulser", "släppa garden", "lita på magkänslan". En middagsbjudning där en kompis spelade upp världens finaste gitarrslinga resulterade i en låt. Ett oväntat möte med Lilla Namo på presskonferensen för P3 Guld utmynnade i ett samarbete som bland annat går att lyssna till i "Klassfotot", en av de bästa låtarna på skivan.

Lilla Namo kom fram till mig och sade "min mamma tycker att du är jättebra!". Att hon gjorde så fick mig att känna men shit, vi är samma typ av person, vi ser om vi kan jobba ihop. Man uppfattas inte som den coolaste katten i stan när man inte går runt med ett konstant pokerface, men jag tycker det är väldigt viktigt att visa uppskattning.

Hyllar Halmstad

Också Linnea Henrikssons gamla hemstad får en rejäl uppåtpuff på skivan. Låten "Halmstad" är Henrikssons "Känn ingen sorg för mig Göteborg"; en ömsint hyllning till en plats och de människor som har valt att bo kvar där.

Det var dags att ge en låt till Halmstad nu, att ge småstaden lite kärlek. Jag kan bli jävligt störd på dem som framställer det som fult att stanna kvar, som om det vore ett sämre val. Jag märker att jag mer och mer börjar bli en småstadspatriot.

Som person framstår hon som harmonisk och trygg, men det har inte alltid varit så. Skoltiden var fylld av prestationsångest och självvald kadaverdisciplin - något som skymtar i texten till "Klassfotot".

Jag har varit så hård mot mig själv, konstant. Men på något sätt känns det som om det är gjort nu. Jag mådde ju ändå bara dåligt av att sätta sådan press på mig.

Mer läsning

Annons