Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Liberala Bergner har fel om sportloven

Liberala kollegan Petter Bergner slår ett slag för ett längre skolår med kortare lov. Det gjorde undertecknad förra sommaren också i samband med ett utspel från Moderaterna om ett kortare sommarlov.

Tio sommarveckor ställs mot föräldrarnas i snitt fem veckors semester på ett helt år, noterade jag då.

Men den ledartexten fokuserade just på ett väldigt långt, och för många barn, alltför passivt sommarlov utan umgänge med föräldrar och utan resurser att faktiskt göra något. Och kanske kunde ett kortare sommarlov bidra till en något kortare skoldag?

Liberalen Bergner fokuserar i sin text på mer tid för studier och skola – och på förberedelser för yrkeslivet.

Jag gissar ändå att han får ungefär samma massiva kritik som jag fick ifjol.

”Barn BEHÖVER vara lediga”. ”Om sommarlovet inte är så långt riskerar föräldrarna inte få någon ledig tid med sina barn med tanke på att många inte kan bestämma sin semesterperiod själv.” ”Barn måste få mycket solljus på sommaren för att orka med de mörka vintrarna”

Så den här gången hoppar jag inte på tågen utan säger att liberalen har FEL om skolloven! Ja, jag tycker fortfarande sommarlovet är onödigt långt, men ungarna mår säkert bra av jullov, sportlov, påsklov, sommarlov, höstlov och udda studiedagar.

Vad som däremot är helt förbluffande, är hur föräldrar trots all denna ledighet har fräckheten att ta sina barn ur skolan mellan loven för att åka på semester.

”Det är så dyrt att åka till fjällen när alla andra också är sportlovslediga”, är den vanligaste förklaringen men samtidigt också den sämsta.

– En del kanske inte riktigt tänker utan bokar en resa först och gör ledighetsansökan sen, sa Uppsalas grundskolechef Lars Romanus till TT förra veckan.

Det är en välvillig tolkning, att föräldrarna ”inte riktigt tänker”. Det är bara en speciell grupp privilegierade som skulle komma på tanken att boka en utlandssemester till veckorna EFTER sportlovet och sedan kräva av rektorn att hen ska godkänna skolfrånvaron. Och som Romanus själv säger har detta beteende ökat på senare år – trots försök att skärpa upp det.

Medelklassfamiljerna har fått mer pengar i plånboken och tycker samtidigt uppenbarligen inte att skolans undervisning är så viktiga att barnen inte kan vara borta några veckor till. Skolan borde vara lite mer ”flexibel” i sin tolkning av skollagen, tycker de.

Det är varken första eller sista gången föräldrar tror sig veta bättre än rektor och lärare vad barnen behöver av skolan.

Från Skolverkets håll pekar man på att regelverket redan är rätt flexibelt. Det ger exempelvis rektorn möjlighet att bedöma utifrån varje enskild elevs situation. Har de svårt i skolan, ja då kanske man ska vara lite mer restriktiv än om de ligger i framkant.

Men någon självklarrätt att vara ledig finns inte. Annat än under samma lovdagar som alla andra skolbarn.

Och handlar det om sol- eller fjällsemestrar borde det faktiskt räcka.

Rektorerna borde sätta hårt mot hårt och tvinga föräldrar fräcka nog att ens fråga om mer ledighet, att i stället hålla sig på hemmaplan.