Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lekfull Gedda visas äntligen stort

Annons

För Hans Gedda, 71, är fotograferandet fortfarande en lek. När Nationalmuseum nu visar hans första stora retrospektiv gläds han åt att se att hans många porträtt fortfarande håller, att de inte har åldrats.

Hans Gedda, autodidakt fotograf, känd för sina många inträngande porträtt och sin unika blick för individen. Vare sig det var Birgit Nilsson, Nelson Mandela eller den före detta taxichauffören Einar som stod framför kameran fångade han deras närvaro och koncentration, inte sällan med humor, alltid i svartvitt.

Jag är glad för att jag aldrig stelnade så som många äldre gör, säger Hans Gedda när han ser sina bilder i dag.

Brödjobbade

De flesta av hans porträtt som nu visas på Konstakademien i Stockholm är tagna efter, eller samtidigt med, rena uppdragsfotograferingar. Gedda brödjobbade men hade ändå kraften att ta några extra rutor utifrån sin egen blick. För Feminas räkning skildrade han den leende förföraren Georg Rydeberg i dennes sovrum. Sådant var uppdraget. Men i den bild han tog för egen del fångade Hans Gedda i stället den åldrade skådespelaren, som kläderna till trots sitter helt naken i sin sorgsna ensamhet.

Vad ingen visste då var att Rydeberg bara några år senare skulle dö, väldigt ensam, just där i det här rummet, berättar Eva-Lena Karlsson, intendent på Nationalmuseum.

Ett par av utställningens bilder är tagna när han är 13 år, bor i Flen och just har fått sin första kamera. Hans Gedda har låtit intendenterna gräva fritt och djupt i hans arkiv och känner sig nu både överraskad och glad.

Det är kul att se att bilderna håller, att det inte känns gammalt.

Konstens finrum

Hans Gedda gjorde även reklamuppdrag. Kanske är det en förklaring till att han först nu visas stort i konstens finrum, menar Magnus Olausson, chef för museets samlingar, som samtidigt försöker sätta in Geddas bilder i ett konsthistoriskt sammanhang. I en sal visas målningar av "caravaggister" som Jacob Jordaens och Nicolas Regnier. Själv ser Olausson ett släktskap mellan Geddas bilder och den vardagliga realism som den italienske barockmästaren Caravaggios efterföljare förde in i sina ofta religiösa motiv.

Jag är smickrad, säger Gedda som alltid varit mer intresserad av måleri, i synnerhet Francis Bacons, än av andra fotografers bilder.

Även om han fortfarande fotograferar tar han inte längre några porträttbilder. Möjligen gör han ett undantag för Desmond Tutu.

Men det blir i så fall det sista jag gör. Man tar sin hatt och rock och går, man stänger dörren för att aldrig återvända. Det är så det måste vara, säger han och berättar hur han befriat sig från den dyra Stockholmsateljén för att i stället flytta till sommarhuset utanför Katrineholm och skaffa sig två hundar.

Mer läsning

Annons