Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Passiva och nöjda väljare

Annons
Tisdag 7 maj

Passiva och nöjda väljare

Trötta svenskar orkar inte mer än att rösta vart fjärde år. Eller kan det vara sant som de säger - att den breda allmänhetens passivitet gör det möjligt för politikerna att åstadkomma riktig skillnad?





På ledarsidan för några månader sedan försökte undertecknad provocera fram en respons bland läsarna genom att framhålla vikten av att låta folkvalda politiker göra sitt jobb utan inblandning av väljarna. Men försöken att framhålla främst riksdagsledamöterna som en elit och väljarna som amatörer gick okommenterat förbi.

I den undersökning som statsvetarna Mikael Gilljam och Ola Jodal vid Göteborgs universitet offentliggjorde på DN Debatt i går, kommer förklaringen. Majoriteten svenskar håller nämligen med om mitt tillspetsade påstående att riksdagsledamöterna nog faktiskt alltid vet bäst! I alla fall mellan valen.



Den stora grupp som i undersökningen utgav sig för att vara så kallade valdemokrater, det vill säga anser det avgörande att delta i val men att mellan valet låta beslutsfattarna sköta sig själva, uppgav sig sympatisera med något av de borgerliga partierna.

Deltagardemokraterna, som tvärtom anser att folkomröstningar, demonstrationer och namninsamlingar som sätt att påverka politiken mellan valen är självklara är följaktligen vänstersympatisörer (s+v+mp).

Frågan om huruvida det är bättre för demokratin att låta de folkvalda få fritt utrymme att bestämma själva när de väl visats förtroendet av väljarna blir - just genom den tydliga polarisering som undersökningen alltså påvisade - mångfasetterad. Varför vill exempelvis borgarna inte att vanligt folk ska lägga sig i beslutsfattandet? Och är det bristande förtroende för de egna kandidaterna som gör att vänsterväljarna vill påverka besluten även mellan val och är det kanske därför i alla fall socialdemokraterna vill att politikerna ska bli fler, så att det i alla fall ska finnas någon all kan känna att de litar på?



Svaret på det sistnämnda är förstås ett nej. Att vara aktivt deltagande ligger i den socialistiska traditionen. Genom att gå samman kan man skapa ett tryck för förändring. Kanske är detta också svaret på varför borgerliga sympatisörer inte tycker att deltagardemokrati är att föredra. Delar man själv inte den traditionen själv är det förstås skrämmande att se andra få gehör för sina krav.

Det enda dilemmat med ökat deltagande mellan val är som vanligt att det är de resursstarka som främst ser möjligheterna med deltagardemokratin, inte de som sannolikt behöver politikens stöd mest. Det skapar en ond cirkel i det att den som inte tror sig få del av någon politisk vinst knappast ser ett ökat engagemang som ett sätt att påverka det egna utfallet. Och så fortsätter det.



Och hur påverkas deltagardemokraterna av socialdemokraternas löfte om 10 000 nya politiker i kommunerna. Betyder det att målsättningen är att göra de som nu väljer att vara aktiva genom namninsamlingar och demonstrationer till politiker? Var hittar man annars villiga kandidater?

Tar man då kanske död på den tradition av folkligt engagemang som inte nödvändigtvis kräver partipolitiskt ställningstagande? Är det i så fall värt risken?

Susanne Sjöstedt



Vad tycker m?

Ex-moderaten Sten Andersson, nu företrädare för ett parti på den yttersta högerkanten, avslutade söndagens debatt med att förkunna att "negrer" inte bör tillåtas adopteras till Sverige.

Han påpekade samtidigt att han inte har ändrat politik sedan han representerade moderaterna och hävdar dessutom att han, när han blev utslängd från moderaterna i Malmö, fick mejl från 60 moderata riksdagsledamöter som gav honom stöd. Han tolkade mycket tydligt detta som ett tecken på godkännande av hans politiska ställningstaganden.

Med 81 moderata riksdagsledamöter skulle det betyda en av två saker:

1. Att karln ljuger sig blå för att försöka höja legitimiteten på det tvivelaktiga partiprogrammet och att 75 procent av den moderata riksdagsgruppen inte alls står bakom honom.

2. Eller så består den moderata riksdagsgruppen till 75 procent av skenheliga ledamöter som borde avgå, för vill verkligen moderaterna ha dem som representanter?

Moderaterna bör snabbt klargöra vilken av de två slutsatserna som är den korrekta.

S.S

Mer läsning

Annons