Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oppositionens första paket

Annons
Onsdag 10 april 2002



Oppositionens första paket

Oppositionen samlar sig inför valet och kommer med gemensamma förslag där regeringen är vag och passiv.

Den borgerliga oppositionens första gemensamma paket med förslag handlar om företagande och tillväxt i landet. Partierna vill se fler företag vilket skapar nya jobb och garanterar välfärden - och de vill bryta regeringens passivitet inom näringspolitiken. I 53 punkter redovisar moderaterna, kristdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet hur de ska förbättra och förenkla för företagen ifall de får majoritet i riksdagen och regeringsmakten efter valet.

De gemensamma förslagen från oppositionen kan ses som ett svar på kraven att de ska visa upp en gemensam politik. Viktigaste är nog ändå beskeden om att de fyra partierna är eniga i frågor som har stor betydelse för landets utveckling. Inom just näringspolitiken finns heller inga motsättningar mellan partierna. Samtidigt markerade partiledarna att det är fyra partier med egna handlingsprogram som går till val, men att det alltså finns en samsyn i vissa fundamentala frågor och att den ska redovisas gemensamt. Oppositionens enighet om förslagen blir tydlig, vilket knappast kan sägas om den nuvarande majoritetskonstellationens politik. När det gäller näringspolitiken kan inte ens några vaga konturer anas.

Om företagen trivs och utvecklas positivt i Sverige ökar välståndet och det ger större resurser till offentlig verksamhet, bland annat till vården, skolan och omsorgen. Partierna konstaterar att sedan 1995 har Sverige förlorat 30 miljarder kronor på grund av lägre tillväxt än genomsnittet i omvärlden. Det betyder 15 miljarder lägre skatteinkomster. Om tillväxten hållit jämna steg med andra länder skulle ett svenskt hushåll ha 20 000 kronor mer i månaden att spendera på utgifter.

Allt är inte bra i Sverige idag, vilket regeringen gärna vill låta påskina. Oppositionen pekar bland annat på försvagad kronkurs och ett land som klyvs både socialt och regionalt. Alltför många människor är bidragsberoende, trots att de borde kunna leva på sin lön. Det beror på höga skatter på låga inkomster och en alltför stelbent arbetsmarknad.

Med lägre tillväxt och sämre skatteinkomster till stat och kommun följer sämre kvalitet i den offentliga verksamheten. Därför växer köerna till sjukvård, en stor andel elever lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper, stora brister uppenbaras inom äldreomsorgen och ingen räknar längre med att få vardagsbrotten utredda av polisen. Och de långa sjukskrivningarna ökar framför allt inom offentlig verksamhet.

Det kanske största misslyckandet i regeringens och stödpartiernas politik torde vara den katastrofala ökningen av långtidssjukskrivningarna. Inte nog med att det kostar enorma summor, i år kan kostnaden hamna på 120 miljarder kronor!, det kostar också i mänskligt lidande. Att inte utnyttja de möjligheter som finns till snabb rehabilitering och omedelbar behandling är grymt mot de sjuka. Det är obegripligt varför regeringen inte säger ja till förslagen, bland annat från folkpartiet, om samordning av samhällets resurser för att göra människor hela och friska. Enbart av det skälet kan det vara dags för regeringsskifte.

Friåret

Det är medelålders kvinnor inom vård, skola och omsorg som utnyttjar möjligheterna till ett friår. En kartläggning som Göteborgs-Posten gjort visar att 95 procent av ansökningarna kommer från dessa kvinnor. De har också en annan sak gemensamt - de har en man som tjänar hyggligt vid sin sida.

Bland övriga som ansökt om friår finns yngre kvinnor som förlänger mammaledigheten, vill studera eller ge sig ut på resa samt äldre som genom friåret går i pension ett år tidigare. Det är nästan enbart män som tar friår för att starta eget.

Den av miljöpartiet omhuldade rätten till ett friår har inte heller infriat förväntningarna på att långtidsarbetslösa skulle kunna få vikariat och återkomma till arbetsmarknaden. Vikariaten går till allra största delen till timvikarier som arbetsgivaren känner sedan tidigare.

Krasst konstaterat kan man säga att friåret släpper ut kvinnor från en arbetsplats där jobbet känns allt tyngre men att de därmed också förlorar ytterligare i konkurrenskraft gentemot männen.

Mer läsning

Annons