Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommunistiska partiet: "Vi kommunister är inga våldsromantiker!"

/
  • Bör svenska arbetare verkligen följa i Lenins fotspår?

Petter Bergners fördömanden stockar sig i halsen efter att ett gäng ungdomar bildat en RKU-avdelning i Sundsvall.

Annons

Jag tycker det är glädjande att ungdomar söker sig till Kommunistiska partiets ungdomsförbund och en riktig vänster i ett politiskt landskap där partierna flockas runt den EU-styrda mittfåran

Bergner ondgör sig över att vi vårdar vår proletära image. Det är ingen image. Från botten till toppen utgörs vi av LO-folk och det är givetvis något vi värnar om. Vi tror att arbetare själva vet vad som är bäst för dem. Det är inget som ska lämnas över åt akademiker, experter eller pr-byråförpackade proffspolitiker. Tänk bara om vi hade lyssnat på eliten när de ville lura in oss i EMU.

Bergners arbetarförakt lyser igenom när han skriver att busschaufförer inte ska ägna sig åt att studera arbetarrörelsens historia, detta ska lämnas åt folk med forskarkompetens. Fler busschaufförer borde som Mario Sousa skaffa sig en bred kunskap om arbetarrörelsens och socialismens erfarenheter.

Bergner är upprörd över att RKU:arna vågar prata om våld. Se på Grekland, hur EU-eliten gjort allt för att med tvång förhindra en vänsterpolitik. Protesterande arbetare har fängslats och dödats, men det mesta våldet är mer dolt, människor tvingas ner i fattigdom eller drivs att begå självmord. "Banks not tanks" står för våldet i Europa.

Det betyder inte att kommunister är våldsbejakande typer. Men verkligheten visar att de som sitter på den ekonomiska makten inte släpper ifrån sig makt och förmögenheter utan att tvingas till det.

Det är magstarkt att anklaga oss som kämpar för fred och militär avspänning för att vara våldsromantiker. Det är högern som vill driva in vårt land i krigsalliansen Nato, som har stött krig och våldsamma maktskiften i bland annat Irak, Libyen och Ukraina. Att dessutom använda sin makt som ledarskribent till att angripa 14-åringar som kämpar för en rättvis och solidarisk värld är inget annat än översitteri.

Robert Mathiasson

Ordförande i Kommunistiska partiet

Svar direkt: Visst är det glädjande att människor studerar historia. Men det är en sak att intressera sig för Sovjetunionens historia och en helt annan sak att producera pamfletter där Stalinterrorn förminskas och till stor del legitimeras, vilket Kommunistiska partiet har gjort.

Att kalla skriverier av sådant slag för stötande, och antyda att forskare kan antas ha relevant kompetens när det gäller sammanställa forskningslitteratur, är inte att uttrycka arbetarförakt. Det är att konstatera det uppenbara.

Robert Mathiasson tangerar även frågan om våldets roll i den revolutionära processen: "Verkligheten visar att de som sitter på den ekonomiska makten inte släpper ifrån sig makt och förmögenheter utan att tvingas till det." Därav följer problemet hur detta tvång ska gå till. Vem ska utöva det och kommer det någonsin att upphöra?

Det är just elementet av tvång, och den därmed förknippade risken för terror och permanent politisk diktatur, som är ett av leninismens största problem. I den mån marxismen-leninismen i dag kan visa vägen till socialismen kommer det inte att vara en demokratisk socialism. Om våldet i Sovjetunionen var fullt förståeligt och/eller objektivt nödvändigt, vad har vi då för garantier att Kommunistiska partiet inte kommer att acceptera motsvarande saker under Sveriges väg till socialismen, om hårda nypor skulle bli "nödvändiga"?

Mot bakgrund av de historiska erfarenheterna är det uppenbart att det är den icke-leninistiska vänstern, och inte KP, som har tänkt steget längre. Man kan inte förvänta sig att medborgarna i ett rikt och demokratiskt Sverige ska ty sig till en vänster av Kommunistiska partiets typ.

Annons