Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är det rätt att abortera foster med Downs syndom?

/
  • Vulgärargument som att vissa grupper på grund av aborter är

Annons

”De utrotningshotade” kallar Aftonbladet dem i sin reportageserie. ”De är människorna som kan sorteras bort innan de föds, om vi så önskar”, står att läsa i ingressen innan vi får ta del av 21 helt fantastiska bilder och berättelser av svenska barn och vuxna med Downs syndrom, från en utställning på Fotografiska i Stockholm.

Ida från Göteborg berättar om fästmannen Glenn. Niklas i Hudiksvall hoppas att en kille ska pussa honom. Julia i Varberg jobbar som frukostvärdinna men undrar varför hennes lön är så låg. Tre människoliv så lika och unika.

I kringartiklar går att läsa om hur allt färre barn föds med Downs syndrom, trots att kvinnor föder barn allt senare och risken för Downs syndrom stiger markant med kvinnans ålder.

Anledningen stavas ”fosterdiagnostik” och ”abort”.

I dag kan kvinnor redan tidigt under graviditeten med ett enkelt test få veta att fostret hon bär har fosterskador, istället för att vänta till längre fram i graviditeten där ett en gammal form av fosterdiagnostik kunde öka risken för missfall.

Förbättrad fosterdiagnostik betyder att fler fosterskador upptäcks tidigt vilket i sin tur leder till fler aborter av foster med svåra skador. De ”sorteras bort innan de föds” som Aftonbladet vulgärt uttrycker det.

Men är sant om alla aborter. Det är blivande människor som sorteras bort innan de föds av en eller annan anledning. Frågan är väl vad som ger dig rätt att värdera och sätta dig till doms över de anledningarna.

I Aftonbladet talar en professor i medicinsk etik om hur ett samhälle där snart inga barn alls skulle vara ”förskräckligt”, och skyller minskningen på ökad tillgång på ”sofistikerad fosterdiagnostik”.

Är vi ett samhälle som inte accepterar ”defekter”? Absolut.

Vi kan inte åstadkomma en likvärdig skola för barn från olika bakgrunder, barn som av olika anledningar behöver mer hjälp får den inte i den utsträckning som behövs.

Vi klarar inte av att upprätthålla en arbetsmarknad där människor som inte klarar ett hundraprocentigt tempo hundra procent av tiden får plats. Kroniskt sjuka kan inte räkna med samma vård som dem som mer sällan söker hjälp.

Vi tvingar folk i pension så fort de inte pallar det högsta tempot eller den maximala flexibiliteten. Vi gnäller över hur mycket det kostar att tillgänglighetsanpassa nybyggda hus.

Vi låter den tekniska utvecklingen gå så snabbt att vi lämnar miljontals, främst äldre, utan tillgång till så basala grejer som kontanter eller kontakter med myndigheter som inte kräver dator.

Vi har kort sagt lite tålamod med människor som inte håller dagens rasande tempo. Vi borde jobba mer med det.

Och vi är uppenbarligen ett samhälle som tycker det är rimligt att skuldbelägga kvinnor som gör abort när prover visar att fostret hon bär har svåra skador, för att vi tycker det är oschysst att hon inte är redo för det tunga ansvar som följer av att föda ett barn med dessa skador.

Nästan alla med Downs har en utvecklingsstörning av varierande grad och det är vanligt med problem från ögon, öron, hud, hjärta, mage-tarm, Allergier och smärta är vanligt förekommande. Det är får många inget enkelt liv och det är inget enkelt liv som förälder.

Faktum är väl att vi verkar ha ännu enklare att skuldbelägga kvinnor när det handlar om foster med skador än om fostret varit helt friskt. Hur många reportage om "bortsorterade" människor hade det blivit med spetsen riktad mot kvinnor som avslutat en helt vanlig oönskad graviditet?

Den amerikanska kristna högern sysslar med sånt. Kampanjer där man kallar alla aborter för ”folkmord” och spekulerar i vilka fantastiska gåvor till mänskligheten de aborterade fostren kunde ha gett om de bara fått leva.

I allt fler amerikanska delstater har aborträtten nu kringskurits så det är praktiskt taget omöjligt för många kvinnor att få en önskad abort. I flera delstater har förbättrad fosterdiagnostik lett till lagar som kriminaliserar abort vid konstaterad kromosomskada på fostret. I ytterligare fler stater ligger nu detta som lagförslag, att förbjuda aborter av foster med Downs syndrom.

Känns det mer rimligt att staten bestämmer än kvinnan som bär fostret?

En fri aborträtt kommer alltid att etiskt kännas som en svår balansgång. Rätt att abortera flickfoster för att man hellre ville ha en pojke? Rätt att abortera foster med Downs? Rätt att abortera foster överhuvudtaget när det säkerligen finns andra som gärna skulle adoptera barnet när det väl var fött?

Ja, ja och ja. Fri aborträtt är fri aborträtt är fri aborträtt.

"Är det rätt att abortera foster med Downs syndrom?" är helt enkelt fel fråga.

Frågan vi måste ställa är i stället om det är rätt att inskränka kvinnors rätt att bestämma över sina egna livmödrar och skuldbelägga henne när och hur hon använder aborträtten.

Mer läsning

Annons