Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är Botniabanan verkligen ett stort misslyckande?

/

Det gäller att sätta saker i rätt perspektiv. Längs hundra mil norrlandskust finns det en modern och uppdaterad liten järnvägsstump som kallas för Botniabanan.

Annons

Sedan järnvägsbygget klubbades 1997 eller ja, egentligen redan på planeringsstadiet, har samhällsnyttan med den norrländska tågsatsningen ifrågasatts. Därefter har diskussionen kring Botniabanan präglats av de återkommande problemen och förseningarna längs sträckan.

"För långa restider, för få resenärer och bara en bråkdel av det antal godståg man hade kalkylerat med. Välkommen till Botniabanan, ett av Sveriges största infrastruktursprojekt, där trafiken fem år efter invigningen fortfarande inte har kommit i gång", rapporterar Dagens Nyheter (3/8).

Den sarkastiska bilden i DN är bekant. Botniabanan inte har haft rätt förutsättningar från start, och framför allt signalsystemet ERTMS har inneburit avsevärda hinder för att få till godstrafiken längs sträckan. Därför är det heller inte konstigt att Botniabanan ständigt lyfts fram som ett varnande exempel på misslyckade infrastruktursprojekt. Särskilt när såväl Ostkustbanan som Norrbotniabanan diskuteras, tyvärr.

Gör då erfarenheterna från Botniabanan det mindre angeläget att satsa på ytterligare kustjärnväg i Norrland?

Givetvis förhåller det sig precis tvärtom. Det finns fortfarande ett behov av en fungerade och effektiv transportkorridor längs hela Norrlandskusten ut mot marknaderna i Europa. Att frågan inte enbart begränsas till Botniabanan, en stympad och begränsad delsträcka utan fungerade godstrafik, är avgörande. Det gäller att lyfta blicken.

Ja, att det gäller att se till helheten för kustjärnvägen och fullfölja utbyggnaden i såväl söder som norr för att kunna realisera och skörda de samhällsvinster man en gång hade hoppats på.

Läs också Marcus Bohlin, politisk redaktör (lib), i Sundsvalls Tidning: "Det är för tidigt att kalla Botniabanan för en flopp"

Men Botniabanan har även inneburit någonting betydligt viktigare än vad som enkelt går att kvantifiera i samhällsekonomiska kalkyler.

Den utökade möjligheten att färdas inom och genom regionen är en form av rörelsefrihet som har ett stort egenvärde. Det gäller inte minst för alla de människor som bor och verkar längs Botniabanan. Frihetsaspekten av järnvägsbygget går inte att bortse ifrån. Det gäller särskilt inte ur ett norrländskt perspektiv, där de stora avstånden alltid har begränsat, präglat och hämmat regionens utveckling.

Sedan är det naturligtvis en annan femma att inte alla nyttjar möjligheten att resa, och att antalet resenärer längs Botniabanan inte uppgår till de 1,5 miljoner som det talades om på planeringsstadiet. I dagsläget rör det sig dock om runt 830 000 resenärer årligen, enligt Norrtåg, som tar sig fram längs sträckan och det är inte fy skam.

Lite högtravande kan sägas att det är svårt att peka mot något annat fenomen samtida med Botniabanan (utöver internet) som i grunden har bundit samman landet, och utjämnat människors livschanser i norr, som satsningen på kustjärnvägen.

Utifrån den aspekten är Botniabanan, sina tillkortakommanden till trots, en veritabel succé.

Mer läsning

Annons