Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen!

I går debatterade riksdagen en motion om att erkänna det folkmord som skedde på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontier i det osmanska riket.

Annons

Regeringspartiernas företrädare yrkade på avslag med motiveringen att det inte är riksdagens uppgift att avgöra huruvida ett folkmord skett eller inte, det är historikernas uppgift. Det var dock inte det frågan egentligen handlade om i riksdagen i går. Det handlade om att sända en signal till Turkiet – där den officiella hållningen är att förneka folkmordet – om att offren och deras efterlevande förtjänar upprättelse.

Att det var ett folkmord är nämligen de flesta forskare överens om. Det anser även de flesta svenska politiker, både rödgröna och borgerliga; Folkpartiet och Kristdemokraterna har exempelvis tagit beslut om att erkänna folkmordet.

Men rädslan för att skada relationerna med Turkiet har alltid varit stor hos både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Därför har något erkännande (läs: markering mot Turkiet) aldrig skett.

I går gick dock fyra modiga borgerliga riksdagsledamöter – Gulan Avci och Agneta Berliner från Folkpartiet, Annelie Enochsson (KD) och avhoppade moderaten Göran Thingwall – emot majoritetens yrkande på avslag. Med röstsiffrorna 131-130 beslutade därför riksdagen att erkänna folkmordet.

Turkiet kallade genast hem sin ambassadör och Turkiets premiärminister ställer nu in nästa veckas planerade besök i Sverige. ”Relationerna mellan länderna kommer att skadas”, meddelas det från turkiskt håll.

Må så vara.

Ibland måste även diplomatiska svenskar visa vad vi anser om folkmordsförnekare.

Anders Rönmark

Annons