Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt: Vad är det för fel på yrkesprogrammen när ungdomarna ratar dem?

Annons
Utbildningarna som ger jobb kan vara strömförande.

I mitten av april redovisades de preliminära antagningspoängen för höstens gymnasieprogram. Det är nu femton- och sextonåringar över hela landet tvingas se sanningen i vitögat. Kommer deras slutbetyg om en knapp månad räcka för att få plats på det program de helst vill?

Om inte, räcker betyget till någon av backup-programmen istället? Eller är det dags att ta chansen som finns i en vecka till och söka till något helt annat, nåt som av en eller annan anledning inte kändes rätt i februari.

Det sista hoppas både Svenskt Näringsliv och mängder av företagare i Västernorrland i alla fall desperat på.

Svenskt Näringsliv har granskat söktrycket på länets olika yrkesutbildningar och konstaterat att av länets 3000 niondeklassare borde i alla fall några hundra till ta chansen att välja en gymnasieutbildning som praktiskt taget garanterar jobb efter examen – och där det dessutom råder låg konkurrens om platserna.

Ja, i dagsläget ser det på vissa program i vissa delar av länet faktiskt ut som att det inte direkt kommer att bli trångt i klassrummen. Platserna kommer inte att kunna fyllas.

Det blir en dyr historia inte bara för kommunerna som måste överväga om de ens kan erbjuda ett program som inte ens är halvfullt, utan även för de regionala företagen som förstår att det här att rekrytera från andra delar av landet när de lokala ungdomarna med rätt utbildning inte räcker till – ja det är svårt. I vissa branscher är det lika svårt att hitta yrkesfolk att anställa som det är för region Västernorrland att hitta läkare.  

Och ändå väljer ungdomarna hellre utbildningar utan lovande framtidsmöjligheter – eller fortsätter utbilda sig i många långa år till och drar på sig studielån utan att för den skull helt säkert hittar ett jobb och därtill ett jobb med lön som kompenserar den långa studietiden och de höga lånen.

Anledningen kan vara att de får signaler hemifrån om att det är vad föräldrarna förväntar sig. En undersökning Svenskt Näringsliv presenterade i höstas visar att bara en av tio föräldrar tycker att deras barn borde välja ett yrkesprogram – och hälften ser helst att de väljer ett högskoleförberedande program.

Ett yrkesförberedande program har lägre status bland föräldrar, visade undersökningen i höstas. Kanske för att de leder till  ”arbetarjobb”. Kanske för att många av dem fortfarande är fysiskt utslitande. Men kanske också för att många föräldrar menar att dessa utbildningar ger barnen färre valmöjligheter.

Vet man inte säkert vad man vill jobba med i framtiden kan tre år på ett högskoleförberedande gymnasieprogram säkert kännas som det säkrare och ”neutrala” valet. Man blir möjligen bara tre år äldre, men man har i alla fall inte arbetat sig in i en återvägsgränd.

Men numer kan alla elever på yrkesprogrammen läsa in högskolebehörighet inom ramen för sitt program. Inga dörrar stängs för framtiden för den som vågar välja ett el- och energiprogram, teknik eller bygg- och anläggning – som bara några av flera yrkesprogram i länet med få sökande i den första valomgången inför hösten.

Visst finns det fortfarande en hel del för branscherna själva att göra. Marknadsföra sig bättre till ungdomar förstås, men också ta oron om en tuff arbetsmiljö på allvar.

En femtonåring kanske inte alltid tänker så långt som till förslitningsskador vid 40, men deras föräldrar gör det garanterat. Och det skulle förstås inte skada att de funderar några varv extra på varför de fortfarande har svårt att rekrytera kvinnor.

Men den stora fixeringen, den som säger att ett ”arbetarjobb” inte är lika fint som ett kontorsjobb, ja den är det nog vi andra som måste jobba mer med.  

Annons