Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare (S): Politiska pekpinnar mot mer grönt i maten

Annons

En kommunal förskola i Umeå har beslutat om att, helt i enlighet med tidens debatt och rekommendationer från internationella forskningsorgan, att servera vegetarisk mat fyra dagar i veckan och en dag med fisk. Ägg och mejeriprodukter behåller man.

Beslutet är en del i ett hållbarhetsprojekt förskolan haft och att servera vegetarisk mat var av personalen ett konkret förslag för att låta förskolan bidra till mer hållbarhet.

Vice ordförande i för- och grundskolenämnden i Umeå, Lena Riedl (M), säger till Folkbladet att hon anser att hon borde fått information om beslutet eftersom det är ”en stor förändring".

Riedl trycker på vikten av att föräldrarna själva varit delaktiga i beslutet, och poängterar att nej, nu är ju inte hon någon dietist, men vill gärna veta om måltidsservice "kompenserar med protein för att barnen ska orka".

Själv har jag aldrig blivit inbjuden för att 'tycka till' om matsedeln på min dotters förskola.

Måltidsservice i kommunen har däremot inga invändningar, tvärtom tycker de att det är bra. De betonar att all mat, oavsett vilken som serveras, håller sig till näringsrekommendationerna.

Själv har jag aldrig blivit inbjuden för att "tycka till" om matsedeln på min dotters förskola. Förmodligen har det att göra med att förskolorna upplåter det till den mångårigt utbildade personalen inom kost och offentlig matlagning som arbetar inom måltidsservice att sätta ihop matsedeln.

Att politiker ändå ska komma med pekpinnar om näringsrekommendationer är faktiskt rätt fräckt. Vad är nästa steg? Att politiker ska ge sig in och ge pekpinnar, tips och råd till kirurgerna som utför hjärtoperationer? "Jag hoppas verkligen de inte går in i fel hjärtkammare nu. Och visst använder de vassa skalpeller?"

Jag vet inte hur andra småbarnsfamiljer har det, men hos oss blir variationen på maten lidande och grönsakerna som vi försöker ha till varje måltid allt för ofta blir rivna morötter och burkmajs.

Skepticismen mot det offentliga visar sig ofta i kritik mot att det inskränker individens frihet. I fallet med vegetarisk mat är det inte minst valfriheten som betonas. Barn ska få välja kött till lunch om de vill. Trots att det i praktiken inte är barnen som väljer, det är de vuxna, och att vi har ett system där avsaknad av ett aktivt beslut per definition innebär att någon annan väljer kött åt en.

Barn gillar mat, men som med allt annat måste de få en chans att lära sig tycka om nya smaker, färger och konsistenser.

Rimligtvis bör det i praktiken bli tvärtom. Ju fler alternativ som presenteras, desto större chans att våra barn i framtiden kommer fatta beslut som inte är ett resultat av vuxnas slentrian och kultur, utan är aktiva val, fattade av kunskap och erfarenhet.

Att förskolan erbjuder en bredd, såväl pedagogisk som matmässig, som många familjer inte kan erbjuda på hemmaplan känns som en självklarhet.

Vilken förälder har någonsin gjort det till en stridsfråga att få sina barn att äta mindre grönsaker?

Barn gillar mat, men som med allt annat måste de få en chans att lära sig tycka om nya smaker, färger och konsistenser. Den enda överhängande risken som finns är att barnen lär sig tycka om fler smaker än sina föräldrar, och lär sig tycka om annan mat än den ens föräldrar har i sin receptbank.

Sen får föräldrarna fortsätta servera kycklingklubbor, biff stroganoff och korv bäst man vill på hemmaplan.

Kalla det överförmyndarsamhälle om du vill. Men i ärlighetens namn, vilken förälder har någonsin gjort det till en stridsfråga att få sina barn att äta mindre grönsaker?

Linda Westerlind

Linda Westerlind är politisk redaktör på socialdemokratiska Folkbladet i Umeå