Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelmannen i centrum på Gnistan – tre timmar med varierad musik

Vad är en spelmansstämma? För oss som brukar åka på stämmor är frågan nog överflödig, men för den som kanske aldrig varit på en stämma kan den vara fullt berättigad.

Annons
Full fart på Gnistan.  Foto: Mahlin Hörnlund

På Wikipedia kan man läsa:

”På en spelmansstämma träffas spelmän/folkmusiker, dansare och folkmusikintresserade och spelar, dansar folklig dans och tar del av scenprogram och buskspel. Spelmansstämmas huvudsyfte är att spelmän träffas och spelar med varandra. På spelmansstämmor spelar dock de tillresta spelmännen vanligen också för publik eller till dans och stämmorna har ibland även inhyrda artister.”

För mig är det tydligt att ingen stämma är den andra lik. Det beror på flera saker, till exempel om det är sommar och bra väder, eller kanske mitt i vintern och vi är inomhus. Men det som är mest avgörande för vilken slags stämma det blir, det är vilka som kommer dit. Det gäller såväl spelmän som funktionärer och publik. Alla bidrar till att göra stämman speciell. Att alla typer av instrument och all slags musik är välkomna är också självklart. Alla är lika mycket värda.

Den 26 januari anordnade Nolagillet och ABF en spelmansstämma som hade allt detta. Ny lokal för i år var Gnistan i Gullänget, efter många år i olika lokaler i centrum.

Vid 12-tiden började de första spelmännen dyka upp, och snart kunde man höra musik överallt. Buskspelet hade börjat (kallas skrubbspel när man är inomhus). Gamla, och nya, spelkompisar spelade ihop spontant där det fanns plats.

Klockan 14.00 samlades spelmännen vid scenen för allspelet och invigningen av stämman. Mäktigt med så många spelmän tillsammans! Sedan var det dags för scenprogrammet, där den som ville spelade några låtar inför publik. Det blev totalt tre timmar med varierad musik, från Dan Andersson, Mikael Wiehe, Evert Taube, jazz till folkmusik. Jag tror att alla fick höra någon egen favorit. I korridoren bredvid scenen var det till och med några som dansade.

Som vanligt serverades det palt hela dagen, och det fanns gott om fika.

När scenprogrammet var slut började det som för många spelmän är den ”verkliga” stämman. Då började buskspelet på allvar. Och det blev verkligen full fart! Alla som var i närheten av cafeterian håller nog med. Det spelades länge i alla rum, men även spelmän behöver vila, så vid halvtiotiden började de flesta känna sig nöjda. Men jag tror att musiken spelade vidare i mångas huvuden hela vägen hem.

Ett stort tack till alla er som kom: spelmän, publik, funktionärer. Vi ses nästa år!

Karl-Johan Gidlund

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel
Annons