Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lars Hammarlund, 85 år: Ett liv bland maskiner och motorer

För 50 år sedan flyttade Lars Hammarlund mot strömmen, från Stockholm till Ådalen. Med sig i bagaget hade han erfarenheter från sina tre år i Brasilien. I dag fyller han 85 år.

Lars föddes i Stockholm 1931. Hans mamma var ensamstående och därför blev han placerad hos fosterfamilj när hon, för att kunna försörja sig, började jobba. Först hamnade han hos en familj i Stockholm, men när han var sex år fick han flytta till en familj i Dalarna som hade en bondgård.

– Det var det bästa stället att bo på, jag blev behandlad som vilken annan familjemedlem.

När han var 12 år återvände han till Stockholm och började på Stockholms tekniska mellanskola. För att bidra till försörjningen så började han jobba först som springpojke och fick sedan anställning på en verkstad som gjorde ångturbiner. På kvällarna studerade han vidare på Aftonskola och blev så småningom maskiningenjör.

– På den tiden, i slutet på 1940-talet, så byggdes det ett antal jagare i Sverige och till deras motorer har jag bidragit med en del svarvade delar.

Genom musiken och speciellt Taube blev han inspirerad av Sydamerika och därför fastnade han för en annons i en tidning, 1950, om att i San Paolo i Brasilien fanns det gott om jobb för unga och duktiga ingenjörer. Sagt och gjort, han köpte en biljett, tog båten till Brasilien på vinst och förlust.

– Jag hade inget jobb, kunde inte språket och kände ingen där. Men jag fick kontakt med en annan svensk kille ombord på båten som hade tyska släktingar där som han skulle bo hos. Så när vi steg iland, ensam och fattig som jag var, frågade jag honom om jag inte kunde få bo hos hans släktingar ett par dagar.

Hos den tyska familjen kom han att bli kvar och jobbade till att börja med lite olika saker. Dessutom hjälpte han frun i familjen med att odla grönsaker. Genom kontakter fick han sedan jobb hos ett företag som gjorde växelflak och järnvägsvagnar.

Efter tre år började hemlängtan att växa och han tog båten hem.

– Det tog cirka en månad att komma till Sverige och det var inte direkt någon lyxkryssare. Men det var en spännande resa och vi la till vid några olika hamnar, bland annat Madeira, som jag minns speciellt.

Tillbaka till Sverige och Stockholm fortsatte han jobba och genom en vän, som skulle starta upp Nordhydraulic i Kramfors, hamnade han där 1966.

– På den tiden var det inte så vanligt att man flyttade från Stockholm till Norrland, utan det var mest tvärtom. Vi hittade ett perfekt hus i Ramvik, där vi kom att trivas och på Nordhydraulic jobbade jag kvar i 30 år.

Lars har alltid gillat att bygga och konstruera, så på fritiden snickrade han mycket på huset och byggde bland annat om båtar.

– Min första båt var en gammal strömmingsbåt från Skagsudde med solomotor som jag renoverad och byggde om. Med den blev det många härliga båtturer på Ångermanälven till barnens stora glädje.

I dag fyller Lars 85 år och är en glad och optimistisk person trots att han drabbas av artros och njursvikt som gör att han måste åka till Sundsvalls sjukhus tre gånger i veckan för dialys.

– Men man blir van, det är lite som ett jobb, säger han med glimten i ögat och berättar att det är viktigt att man kommer i väg lite tidigt så att man hinner dricka kaffe och prata med de andra patienterna innan behandling.

Födelsedagen firar han med kärestan Valborg, som bor i dörren bredvid och med familjen.