Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läraren IngaBritt Rosenqvist använde sin konstnärlighet och ett pedagogiskt nytänkande i hela sitt yrkesliv

IngaBritt Rosenqvist, Gideå, avled den 25 november 2019 i en ålder av 75 år. Hon sörjs närmast av maken Claes och brodern Karl-Erik med familj.

IngaBritt föddes i Härnösand 1944, men den lilla arbetarfamiljen flyttade efter bara två år till Örnsköldsvik. Där tillbringade IngaBritt barndom, uppväxt och skolår.

Föräldrarna skildes tidigt, och pappa Victor fick vårdnaden av barnen. Lilla IngaBritt bestämde själv att pappans nya fru, Karin, skulle vara hennes mamma. De fick ett varmt förhållande till varandra.

Redan tidigt hade IngaBritt bestämt sig för att bli lärare. Efter studenten vikarierade hon sig igenom alla nivåer, från lågstadium till gymnasium. Därefter valde hon mellanstadiet, typiskt för hennes systematiska sätt.

Efter utbildningen i Umeå tillbringade hon 34 år som lärare på Husumskolan. Kollegor har vittnat om hennes pedagogiska nytänkande och hur hon använde sin konstnärlighet för att i bild åskådliggöra ämnen. Eleverna tyckte om henne.

IngaBritt och jag träffades på gymnasiet och gifte oss 1970. Vi bodde de första 10 åren i Husum och byggde sedan i Gideå.

IngaBritt tog till sig sin nya hembygd med öppen famn och stor vetgirighet. Hon grävde i ortens historia och skrev om den. Kyrkans och Gideåbruks historia blev särskilda skötebarn. Hon engagerade sig i hembygdsföreningen och församlingen, sjöng i kör och blev kyrkvärd.

IngaBritt var både social och självständig. Hon deltog gärna i olika aktiviteter men gick också ofta sin egen väg med intressen hon genomförde själv, eller tillsammans med mig.

Redan tidigt sände hon lokalnotiser till ÖA och efter Näras start fortsatte hon ända till slutet att skriva om händelser i Gideå och om orgelklubben Vox Humanas verksamhet.

IngaBritt var ständigt kreativ. Hon tecknade, målade och var totalt färgsäker.

En tid skapade hon bildvävar i en egen stil, ofta skärgårds- eller skogslandskap. Hon hann med att ha en liten utställning innan hälsan satte stopp för arbetet i vävstolen. Hennes stickade sockar i spontana mönster spreds i många hundratal.

IngaBritt hade inga egna barn men månade mycket om sina brorssöner och brorsbarnbarn.

Hennes känslor och intresse omfattade grannars och vänners barn. Ännu sent i livet mindes hon namnen på tidigare elever.

Hon hade också vänner som var mycket äldre än henne själv, hade lätt för kontakt med alla generationer.

Hon bar på en mogen värme men var också full av liv och obändig vetgirighet. Det har sagts att man ända mot slutet kunde skymta en flickaktighet hos henne.

Claes Rosenqvist