Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Långseglare från Ö-vik sitter fast i paradiset: "Ovissheten är det jobbigaste"

I juli förra året flyttade Duvedsborna Pål Dufva och Lina Fredin ombord på deras segelbåt Svea, en Najad 405. Efter många år i fjällen längtade de båda ut på havet och efter äventyret.
Havet har alltid varit närvarande. Lina som ursprungligen kommer från Hudiksvall har mest varit under vattnet via dykning och simning, hon älskar korallrev och livet under ytan. Pål som är uppvuxen i Örnsköldsvik började sin seglingsbana i ÖSS, när han fick sin första båt, en optimistjolle som sexåring.
Här skriver Pål och Lina själva om sitt äventyr.

Varför lämnar man fjället och ger sig ut på långsegling?

Det enkla svaret, vilket är sant , är att vi vill uppleva olika kulturer, natur och träffa andra människor och samtidigt ha vårt hem med oss. Det finns också något mer svårbeskrivligt om hur vi vill leva och vad vi vill göra med livet.

För oss är det ingen bucketlist-grej utan ett nytt sätt att leva. Nu äter vi när vi är hungriga, sover när vi är trötta. Våra kalendrar är tomma så när som några besök hemifrån. Vi lever och vill leva på naturens villkor. Vinden tar oss framåt och solen ger oss ström.

Vad är det bästa hittills?

Kombinationen av allt. Att sitta vid Lunnefåglarnas bon på Fair Isle, Shetland och se dem flyga in på kvällen, helt oberörda av vår närvaro, var en stark naturupplevelse.

Spaniens nordkust med surfstränder, Riojaviner och pilgrimsleder med Pyrenéerna som fond var fantastiskt. Segla in i Rabat, Marocko, till ljudet av fredagsbönen från minareten för att sedan upptäcka Atlasbergen till fots med åsnor och vandring i labyrinterna i kulturstaden Fez.

Det största hittills var nog att se land efter 17 dagars segling över Atlanten. Att ta första doppet i Karibiska havet, känna värmen och simma bland koraller och sköldpaddor var fantastiskt.

Det är mycket som blivit som vi tänkt och önskat. Det som förvånat oss mest är hur svårt det är att planera. Det kanske beror på att innan vi seglade iväg gick allt att planera och det förväntades också. Nu styrs vi av väder, vind, våghöjder och nu lockdown.

Nu sitter vi fast i paradiset. Vi ligger ankrade på södra Martinique, som är en del av Frankrike, med 800 andra båtar från hela världen i samma situation.

Ovissheten, som för många andra, är det vi tycker är jobbigast. Alla öar här i Karibien är egna länder och de är helt stängda. Det är inte tillåtet att segla. Vi undrar såklart om och när det kommer att öppnas upp.

Lina Fredin

Pål Dufva

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel