Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Landsbygden kan inte plocka russinen ur storstadskakan

Det är hög tid för landsbygdens företrädare att sträcka på sig. Livet på landet är inte eländigt utan livskraftigt – trots att samhällservicen är begränsad.

Annons

Det finns en kontroversiell men intressant teori om den så kallade landsbygdsdebatten som i huvudsak går ut på att frågorna har fått ny energi eftersom de är att betrakta som harmlösa frågor – särskilt i dessa orostider.

En annan förklaring till det växande intresset för landbygden sägs vara att identitetspolitiken har vitaliserat diskussionen om stad kontra land. Det pratas nu för tiden om att det skulle råda en "urban norm", och att det skulle finnas ett slags kolonialt förhållande mellan centrum och periferi.

I Expressen (18/11) publicerades en intressant artikel på temat. Det som beskrevs var en landsbygdsrörelse kanaliserad i bland annat det växande Landsbygdspartiet. Men i texten förekom ett oerhört avslöjande citat som karaktärisera det paradoxala med den så kallade landsbygdsfrågan.

Detta: "De tre företrädarna glöder när de räknar upp sina krav: bostäder, bredband, kollektivtrafik, skolor, polis och service på landsbygden."

I sak är det givetvis rimliga krav, man måste också förstå varför alla inte kan räkna med att få allt. En snabb reflektion ger för handen att det som beskrivs är en vilja att landsbygden ska bli mindre landsbygd. Eller i alla fall, att landsbygden inte måste vara underutvecklad i jämförelse med staden.

Men frågan är om det inte också går att beskriva det hela som att man på landsbygden vill plocka russinen ur storstadskakan. Att man vill ta del av samma fördelar som staden kan erbjuda men sällan, för att inte säga aldrig, pratar om stadens nackdelar.

Ställt på sin spets vill ofta landsbygdens företrädare ha utökad service och bredband men det hörs sällan önskemål om att få dålig luft eller gängkriminalitet "till byn".

Poängen här är givetvis att illustrera fördelar och nackdelar med stad kontra land. Att man kanske inte kan få allt. Och att det är bekymmersamt för landsbygdens företrädare att dra på sig offerkoftan när det också finns betydande problem kopplat till städerna.

Det är hög tid för landsbygdens företrädare att sträcka på sig. Livet på landet är inte eländigt utan livskraftigt – trots att samhällservicen är begränsad.

Det här russinplockandet som sker i landsbygdsdebatten är osunt och skadligt för dem som kämpar för att bygderna ska utvecklas.