Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lägereldspoet tolkade Dan Andersson

Brasan brann i den öppna spisen och bidrog till att skapa en fin stämning. Hembygdsgården i Högsjö gästades på söndagen av sångaren, musikern, skådespelaren och låtskrivaren Andreas Nilsson.

Annons

Andreas bjöd på ett knippe tonsatta dikter av Dan Andersson. En bättre tolkare av Dan Andersson får man leta länge efter. Hans tillnamn ”lägereldspoet” är välfunnet. Man känner sig faktiskt förflytta till vildmarken med snö och kyla men också till värmen från stockelden och ett gott kamratskap.

Dan Andersson beskriver ett hårt och slitsamt liv med yxa och timmersvans, milsvitt från skördare, motorsågar och traktorer. Andreas visade sig ha förmågan att förmedla Dans tankar och skildringar. Han har själv tonsatt flera av Dan Anderssons dikter. En del av dessa finns med på en sprillans ny cd.

Så länge det fanns dagsljus gällde det att slita ihop dagpenningen. Snö från träden hamnade inte sällan innanför skjortlinningen när skogens jättar föll. Vilan i skogskojan blev ofta kort.

Andreas har en djup sångröst som ackompanjeras med gitarr och ibland även med munspel. Han fick mig att för en stund känna mig förflyttad till lägerelden ibland annat låten ”Jag väntar vid min mila” och ”Tiggarn från Luossa”.

Det allra bästa Dan Anderssson har skapat är den känslosamma sången ”Till min syster” som Andreas framförde så man nästan hörde de vilda bina surra i bakgrunden.

Andreas sjöng också Dan Anderssons sjömansvisa ”Jungman Jansson” som han inspirerats att skriva genom kontakt med en gammal sjöman som bodde i närheten av Dans bostad i Skattlösaberg. Dan seglade också över Atlanten när han som 14 åring skickades av sin far, folkskolläraren att rekognosera inför en eventuell emigration med hela familjen till USA.

Publiken bestod av ett 30- tal personer rymdes i det största rummet i hembygdsgården. Fler borde ha fått chansen att lyssna på Andreas framträdande som fastnat i hjärnbarken för lång tid framöver.

Publiken lyckades med långa applåder få Andreas att framföra inte mindre än tre extranummer. Det var nog många som skulle ha offrat ännu mer av söndagskvällen i detta fantastiska sällskap.

Hembygdsgården är mycket välskött både vad gäller byggnader och gårdstunet där midsommarstången ännu står kvar. En trappa upp i huvudbyggnaden finns ett litet museum som är väl värt omaket att ta sig uppför trappan.

Några som lyssnat på Andreas Nilsson valde att ta en titt på utställningen, I taket i utställningslokalen hänger en så kallad hjonkorg. Den användes någon gång under 1800- talet för att förflytta de sjukaste bland de fattiga i socknen mellan rotebönderna. De gårdar som bjudit minst i ersättning för att ta hand om ”hjonen” fick ofta uppdraget av sockenstämman. Den tidens fattigvård kunde vara hård och okänslig.

Tack Hembygdsföreningen för en mycket trevlig kväll.

Uno Gradin

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel