Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lager av tyg, lager av tid – kläder får nytt liv i Katarina Björns berättelser om kroppen

Blommorna växer in över den använda tröjan och den gröna sidenklänningen. Det underliggande mönstret tränger igenom, tar sakta över. Katarina Björns utställning på Härnösands konsthall är ett långsamt utforskande av ett av människans viktigaste attribut – kläderna.

Genom hela världshistorien har kläder varit starkt betydelsebärande. Symboler för status och makt, gjorda för att dölja eller framhäva, värma eller svalka, skydda eller pryda. Kläder kan omfatta det mest vardagliga och det mest märkvärdiga, allt från en missfärgad gammal t-shirt till en festklänning som är en tindrande dröm.

Som traditionellt kvinnliga domäner har kläder och textilier inte varit särskilt högt värderade i ett kulturhistoriskt perspektiv. Men textilens status – även alldeles vardagliga textiler som kökshanddukar, sängkläder och allt stickat och virkat – har sakta men säkert ökat, vilket inte minst Textilarkivet i Sollefteå är ett högst påtagligt bevis för.

Katarina Björn fascineras av klädernas intimitet. Underklänningen, som bärs närmast huden och får doft och form av kvinnokroppen, sjunker sakta in i det underliggande tygets mönster, förlorar sin identitet och blir svävande i ett slags limbo – ett klädesplagg men ändå inte, som en fjärilslarv som fastnat halvvägs i sin förvandling.

Eller de blekta jeansen, uppklippta och liksom dissekerade, som sakta äts upp av ett hav av intensivt grönbladiga blomster; en natur som tar över och löser upp det som mänskligt var, ett dekorativt frossande i förfallets mekanismer – eller kanske en långsam utandning av njutning över att få sjunka ned i markens glömska.

Där finns en längtan. Att få uppgå i något annat. Att få tillhöra.

Man kan fortfarande ana kroppen i den gröna sidenklänningen som sytts fast på den tjocka filten; gestalten av den som alldeles nyss bar den. Konturerna av de röda, slingrande rankorna har nålats tvärs igenom det skira plagget; några färdigbroderade blad har redan vågat sig in från kanterna.

Filten står också för något annat. Vila, värme, skydd.

– Det är något med textilier, det uppstår berättelser, säger Katarina Björn.

– De är så närgångna, så nära huden man kan komma; ingen undgår dem, alla har en relation till dem. Och allt jag använder är begagnat – till och med trådarna jag broderar med. Jag tycker om kläder som är använda, de blir laddade av tid och relationen till människan som funnits i plagget. Kroppen sätter spår.

Katarina Björn arbetar också med måleri; de båda målningarna på utställningen skildrar även de textilier, sönderfallande spets, ett oformligt stycke tyg på gatan. Men det som stannar i minnet är en smått filosofisk vandring genom pärlbroderier, frånvarande gestalter i plagg som ömsar betydelser med titlar som är en liten blinkning till betraktaren – "Inrutad" eller "Överblommad".

Utställningen visas på Härnösands konsthall till och med den 21 maj.

* * *

För fler kulturnyheter varje dag: Följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook:

Läs mer kultur och hitta alla artiklar på vår hemsida

Krönikor av Katarina Östholm:

Den gröna bluffen - om miljöbilar och andra vackra lögner

Dödsstöten för landsbygden – om det brutna kontraktet mellan stad och land

Den odemokratiska staden – om den urbana diktaturen och byn som fostrade en statsminister