Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kurt-Göran Öberg: Undanflykten "det var fel på datan…"

Hela livet är på sätt och vis en ”skola”. Varje dag ges möjligheter att lära oss något nytt! Just nu håller vi på att lära oss att undvika alla sorters sociala kontakter där distans och handtvätt påstås vara det enda som kan hålla oss friska? Och i det stora landet i väster pågår en parodi där demokratin sätts ifråga!

Jag tar till mig de hälsobringande råden och spritar mina händer. Sen glider jag vidare in på helt andra tankar och låter minnet backa tillbaka några decennier. Jag minns hur enkelt och självklart allt verkade förr – tror jag?

Ta pengar som ett exempel. Man fick sina surt förvärvade arbetsinkomster i avlöningskuvertet som skramlande med ettöringar, femöringar, tioöringar, tjugofemöringar, enkronor och sedlar. Dessa mynt som i bästa fall finns kvar tack vare att de gömts undan i någon gammal plåtburk och hamnat längst inne i ett skåp för skräp. Jag minns hur vackra våra sedlar var. Femkronorssedeln, dito tian, och det ryktades om en jättesedel, tiotusenkronorssedeln – den har jag själv aldrig haft handkontakt med.

Dagens plastkort och swishandet via data och mobiler har förändrat våra betalvanor, och nu står striden om kontanternas vara eller icke. I kläm hamnar återigen den generation som varit med om att bygga upp det moderna Sverige, men deras önskemål sopas ofta under mattan.

På kontoren, (jag var yrkesverksam inom Facit AB), vevades på räknemaskiner med tangentbord, multiplicerade och dividerade skickliga kontorister fram kalkyler och lönelistor. Skrivflickor i stora skrivsalar hamrade fingerfärdigt fram resultaten på skrivmaskiner som smattrade och plingade vid radbyten.

Det var ett levande väsen kontorsljudet – ett ljudminne som allt färre kommer ihåg. Förvisso gick utvecklingen framåt. Elektriska maskiner ersatte handdrivna, med ännu högre decibel som följd. Automationen i olika processer var ett måste.

I takt med att komplicerade system utvecklades ökade också ”haverierna”. Funktioner och flöden utsattes för stora påfrestningar och servicetekniker fick mycket mer att göra. Sekreterare, tjänstemän och chefer sjasades på i en jakt vilket resulterade i det som vi idag finner under sjukskrivningsstatistikens nya journalrubrik ”utbrändhet”!

När datorerna i början på åttiotalet övertagit de konventionella kontorsmaskinernas huvudroll, befann sig mängder av vilsna administratörer utan grundläggande datakunskaper bland de verkliga förlorarna på arbetsmarknaden. Den verkliga skärselden sattes nu in mot kontorschefer, avdelningschefer, chefssekreterare! Tjänster som genom den nya tekniken innebar att dessa förlorade sina arbetsfunktioner. Kontorsutbildning försvann från schemat och datautbildning hade knappt sett dagens ljus inom skolans område.

Det var nu i detta vacuum vi fick lära oss en ny krumbukt från företag och myndigheter: ”Det var fel på datan”, en förevändning som räddat många som annars fått stå där med skammen. Att datatekniken påverkar våra liv står ju helt klart idag – vi kan beställa det mesta, billiga varor från Kina, biljetter, resor, ”gå på banken” från hemmet med mera. Tekniknissar förkunnar, att vi med datorns hjälp får ett bättre fungerande samhällssystem – men vad händer när det havererar? Ingen talar om hur sårbart systemen är – varför?

Just nu då detta skrivs meddelar media att hackers har invaderat flera stora bolag och krävt miljonbelopp i bitcoin för att återställa datorsystemen i brukbart skick. Ytterligare grym kriminalitet som får oss vanliga hemmadatoranvändare oroliga och ifrågasätter säkerheten.

Det var fel på datan som sagt, ett uttryck som våra duktiga ungdomar på intet sätt håller med om, de påstår istället, att det är fel på dem som sitter framför skärmen och klickar. Låt oss hoppas att verkligheten ligger någonstans mittemellan, för annars skulle i varje fall inte jag våga lita på alla små datorer som satts in i våra moderna bilars viktigaste styrcentra för felfri funktion. Varför, undrar ni? Jo, skulle ni acceptera att ett dödsoffer i trafiken bortresonerades med – det var fel på datan?

Kurt-Göran Öberg

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel