Har ”skrivarn” blivit nipprig i vinterkylan tänker ni? Nej jag försöker skapa lite hopp hos oss människor som sitter inne i skuggan av pandemin och fjättrad i Kung Bores vinterfängelse. Det skaver en del när jag ser hur elmätaren snurrar till Vattenfalls förtjusning då temperaturen låst fast sig i isande kyla.
Vi har de flesta av oss rätt bra bakom fönsterglasen med tanke på hur det ser ut i vår besynnerliga värld. Man blir tagen av tevebilderna från tältlägren i krigsområden som visar upp misär som vi aldrig varit i närheten av.
Samvetet hickar till när ”tiggarbreven” från hjälporganisationerna dimper ner i postlådan. Det sänds galor i teven för att samla in pengar till välgörenhet och miljonrekord slås år efter år.
Generositeten är stor och våra samveten blir säkert lättade av de bidrag vi ställer upp med. Låt oss hoppas att pengarna kommer fram och gör nytta i det kompakta mörker som härskar där år efter år.
Här hemma har som sagt Kung Bore lagts sig över oss med massor av snö och kyla. Men låt mig ge lite (en hel del) beröm till snöröjarna som dundrade in vårt kvarter med full kraft nyligen.
Två och en halv meter höga snökanter som ramlat ner i körbanan gav inte utrymme för fordonsmöten. Men vips nu skedde det. Snöslunga och lastbilar gjorde oss grannar mycket glada. Grannen Bertil, på Lovisavägen, besteg sin snökulle och förevigade förloppet. Undertecknad bugar sig djupt och vi är tacksamma i Myckling för en mycket effektiv arbetsinsats. Tack! Välkommen åter. Vi skönjer ljuset och längtar till våren…
Kurt-Göran Öberg
Näraskribent
