Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kurt-Göran Öberg: Jultraditioner...

Ingen jul utan skinka! Inte utan sillsallaten och den inlagda strömmingen heller. Får jag dessutom hembakade havrekex, då är julafton räddad. Det spelar större roll att traditionerna får leva vidare, mycket större, än rakvattnet, slipsen och kalsingarna som väntar under granen.

Julskinkan skulle vara egenproducerad då jag växte upp på fyrtiotalet. Mormor hade en Brutus, som grymtade igenkännande när det var dags att tömma resterna i mathon. Jag var inte större än att Brutus tryne hade kunnat nafsa åt sig vintermössan av mig. Minns att grisens ögon var märkligt mänskliga på något sätt. Det närmade sig slakt. De vuxna hade en speciell förmåga att prata ”bredvid” ämnet. Man sa att Andersson skulle komma förbi med masken, för det var dags att fiska.

Men vi ungar förstod att Brutus dagar var räknade. Masken var grym och dödande. Tidigare upplevelser spelades upp i medvetandet, då Nasse blivit skinka. Grymtandet övergick i ett dödsskri, och de mänskliga ögonen stillnade då smällen dånade ut över gårdstunet.

Vår nyfikenhet fick byns ungar att hänga kring gårdarna för att få uppleva de grymma ögonblick då grisarna blev slaktade och upphängda för att bli just det som självhushållen behövde, ett överflöd på julborden i annars så knapra förhållanden.

Min sorg över Brutus bortgång, gick snabbt över när dofterna från mammas kök spreds i hela huset. Den nygriljerade skinkan skars upp av pappa som älskade den vita fettraden. På limpskivan lades den varma skivan, som med mammas hemlagade senap smakade ljuvligt.

Nu flera decennier senare har matinflationen satt sin prägel på julens traditioner. Det ”heliga” med julskinkan är som bortblåst. Nu kan du få helgskinka, påskskinka, adventskinka, skinka i lövtunna skivor, skinka med vitlökssmak, tomatsmak. Kallrökt, varmrökt, lufttorkad eller bastuskinka. Det som förr var en speciell julföreteelse har blivit en vardaglig enkelhet. Lägg därtill tusentals smakfulla, ekologiskt utomordentliga vildsvinsskinkor, som genom byråkratins slingrande labyrinter faller utanför regelverket vi i landet lagom satt på pränt. Knepigt eller hur, samtidigt som man talar om stora skadeverkningar för miljoner i lantbruket? Ämbetsmannaväldet får inga pluspoäng i marginalen, dags att ändra på regelverket så att flera får avnjuta det miljövänliga ekologiska alternativet.

Andra jultraditioner som betvivlas? För oss som vant oss med Kalle Anka & Co på julafton, då var det absolut tystnad som rådde framför teveapparaten. Dagens unga, som i princip ser tecknat och Disney varje dag, betraktar oss som mindre vetande, när Tjuren Ferdinand år efter år fängslar oss på julafton.

Tomtens roll är också ifrågasatt. Det moderna pedagogiska samhället har fått barnen att inse trollens och vittrans samt tomtens betydelse, är mycket mindre än Bolibompas och Lattjo Lajbans sagofigurer. Tomten har blivit en enkel paketutdelare numera. Förr var han huvudpersonen med en auktoritet som gav minnen för livet.

Det enda dagens ungar mitt i paketkaoset kommer ihåg, är de klappar som tomten inte hade med sig. Årets julfirande blir för de flesta en påminnelse att inte ta något för givet. Vi har prövats i flera månader, överöst all expertis med frågor kring pandemin för att lugna vår egen ängslan. Nu sprider sig därtill ryktet att Tomen eventuellt ställer in sin medverkan på julafton. Varför? Jo, kolla min teckning där ”berättar” Tomten. God Jul och gott nytt år önskar jag alla läsare.

Kurt-Göran Öberg

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel