Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kurt-Göran Öberg: Eftertankens kranka blekhet…

Som fyrtiotalist har jag varit med om mycket som förändrat samhället. En del till det bättre, och som jag ser det, en massa marknadsmygel till det sämre som fått människan på gatan att tappa kompassriktningen i tillvaron. Här några exempel på händelser som förklarar vad jag menar.

När jag 1961 mönstrade hamnade jag i Flottan. Efter rekrytskolan i Karlskrona, placerades jag vid Berga Örlogsskolor. Utanför på internationellt vatten låg ett fartyg, MS Bon Juor, en radiopirat som sände reklamradio! Sveriges Radio ändrade sig snabbt, och vi fick äntligen en ungdomligare radiokanal, tack vare radiopiraten som fick lägga ner. 1967 gick vi över till högertrafik, då hade jag haft styrlappen i 7 år. Klockan fem på morgonen den 3 september rattade fordonen över till det högra körfältet och i bilradion sjöng Rock Boris, ”Håll dig till höger Svensson.”

Ovanstående är i min värld positiva händelser.

Men hur kan kåsören tala om lumparlivet som en positiv händelse, undrar ni? Jag sammanfattar detta senare om ni orkar läsa vidare.

De som ”har hand om det” förfäktar att förändringar är nödvändiga för samhällsutvecklingen! Att järnvägen avreglerades och Posten lade om kursen, precis som Televerket och Bilprovningen samt Apoteken, gör oss desillusionerade. Vi ”hittar” inte på kartan längre! Somliga pratar just nu om eftertankens kranka blekhet i skuggan av pandemin. Varför skrotades beredskapslagren? Vilka glasögon hade våra beslutsfattare på sig, då de samlade mod och avskaffade anrika fungerande regementen i vårt län som hållit rysskräcken i schack? Sett i backspegeln är dessa händelser definitivt mycket negativa.

Lätt att vara efterklok, javisst, men jag vill lägga till att den svenska naiviteten spelar roll. Vi är neutralitetens profeter som lotsats i tron att allt löser sig, genom medelvägar och eftergifter. Just i dessa dagar har vi sett våra partiledares försök till att höja demokratins fana i ett spel om herraväldet över oss väljare.

Polariseringen mellan samhällsklassers intressen har vidgat klyftorna. I vardagslivet ser vi en verklighet som talar sitt tydliga språk. Vassa armbågar vinner framgångar på bekostnad av solidaritet och samarbete. Egna jaget härskar på arbetsplatser där tystnadskulturen breder ut sig. Man blir rädd att avskedas. Och över allt detta ligger covid-19 som en våt filt över oss med nästan 6 000 avlidna.

För att avrunda det hela återkommer jag till: Jo visst var vi rädda för Björnen som ”sover i sitt bo” – ryssen. Jag var en av dem som fick förmånen att göra värnplikten. Det är jag stolt över. Äventyret bestod av 444 dagars tjänstgöring i Kungl. Flottan. Där träffade jag nya kamrater, fick lära mig att samarbeta, ta hänsyn, mogna, och som vissa hävdar ”pojken blev man.”

Nu visar det sig att Björnen har vaknat och visar sina vassa klor och gapande garnityr mot omvärlden. Förlamningen har äntligen börjat släppa och glädjande för mig (familjen bodde i Sollefteå 1964-1973) och andra, har regementsstaden som av alla belackare namngivits som ”ett skidspår mellan två regementen” återfått sitt mandat att bli en bricka i vårt välbehövliga försvar. GRATTIS SOLLEFTEÅ!

P.S. Att göra militärtjänst var som sagt positivt, och nu kan vi skriva: Att göra flickor och pojkar till mogna kvinnor och män.

Kurt-Göran Öberg

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel