Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vinterfrossa med verbalt skimmer

/
  • Teater Västernorrlands
  • Den hemlöse (Åke Arvidsson) vet hur genomskinligt det är att hävda att det inte finns något samband mellan pengar och lycka.

Julen är ett begränsat och numera rätt färdigtuggat ämne på scenen. Att Teater Västernorrland i år överskridit jultemat och även tar djupa bett i vidare ämnen som vintern, Norrland, politiken och inte minst nutidsklyschorna gör Vinterfrossan till den bästa julföreställningen på länge.

Annons

Här har de många textförfattarna och regissör Gisela Nilsson funnit stoff till humor som är intensiv, galen, ibland Monty Python-rolig och ofta en hejdlös drift med vår tids jargonger och trender. Flera sketcher är verbalt glimrande; man kapitulerar till exempel totalt inför de två kontorsdamerna som vräker ur sig vad de anser om sin chef bakom de flinande arbetslivsklyschorna.

Här finns en samspelt orkester med tre musiker som hoppar in i det sceniska - inte minst Elias Åkerman som även tar en riktig roll som svensken som tvivlar på sin identitet. Här är de Internetdrivna lattemammorna med GPS på barnen, norrlänningar som hatar vintern och utländskor som älskar den, och gamla Skattkammarön återupplivas i Monopoldräkt med Sundsvallsk byggnadspolitik i botten.

Jens Nilsson, vig som en mask, är bland annat hantverkaren Hasse som tycks driva alla företag i bygden, Ingmar Virtas resignerade hållning förkroppsligar alla uppgivna snöskottare. Åke Arvidssons socialförsäkringsminister är obetalbar och avslöjar obarmhärtigt falskspelet i att minska sjukskrivningarna genom att kalla de sjuka något annat.

Sofia Andersson äger scenen med sitt julevangelium omformulerat till mot friskolesystemet - tänk er själva att föda sin son i en kemisal och linda honom i lackmuspapper - eller som den jämmerliga Gudrun Blekbeige som slagit sig på livsstilsbloggande. Helena Svartling är intagande både som brytande sydländska och kakbakande popsnöre.

Som goda skådespelare kan de fem ge sina kufar och skruvade karaktärer något extra, och de är klichéer bara så mycket som behövs för humorn. Att skratta åt katastrofer som sjukvårdens kollaps ses kanske som ohyfsat av vissa, men med den intelligenta, verbalt poängplockande humorn som här råder hjälper skrattet till att demaskera och genomlysa det absurda.

Men när Åke Arvidsson gör entré som den hemlöse, den som vet hur genomskinligt det är att hävda att det inte finns något samband mellan pengar och lycka, är det ingen som skrattar. Och ibland kramar en annan allvarstråd om oss: Norrland som losern, där samhällen dör och bygder lämnas att växa igen .

Så bli årets Vinterfrossa mycket mer än nya tomtesketcher. Den blir en gemytlig, varm kommentar till tillvaron, genomtänkt och med högt tempo och hårda gisselslag; mycket skratt men utan billiga poänger. En fin julklapp till länet.

TEATER

Vinterfrossa, Teater Västernorrland

Medverkande: Åke Arvidsson, Jens Nilsson, Sofia Andersson, Helena Svartling och Ingmar Virta.

Idé och regi: Gisela Nilsson

Scenografi/rekvisita: Anna Olofsson

Musiker: Eric Skarby, Roger Rådström och Elias ÅkermanKapellmästare: Erik Skavby

Premiär, Ljustorps bygdegård fredag kväll.

Mer läsning

Annons